Man på uppdrag
Elias:
"Hallå, idioter! Jag vet att ni följer efter mig."
"Tar henne tillbaka till min lya. FÖR FULL FÖR ATT KOMMA IHÅG ADRESS med en emoji med utsträckt tunga."
Dom ryckte telefonen ur min hand innan den blev en skrynklig hög av glas och plast.
"Randis ställe. NU!" Dom skrattade mörkt och höjde ögonbrynen åt mig medan Roger svängde in i en sidogränd och kom ut diagonalt mot Randis lägenhet precis i utkanten av staden när han bar vår "kattunge" in i sitt hus.
Jag ryckte tillbaka min telefon från Dom när ljuset mjukt lyste upp nedervåningen mot de svartvita cirkulära gardinerna och tryckte på "skicka" med "Hennes namn?".
Randis silhuett rörde sig runt i rummet och ignorerade mitt sms medan han lade henne på soffan och försiktigt tog av hennes svarta stilettklackar med varsamma händer. Jag vibrerade mörkt, beredd att kasta ut Doms skrattande rumpa genom dörren och storma upp till den där "jävla ungen" för att ge honom en rejäl utskällning... Surr... Surr...
Jag jonglerade med telefonen i händerna som en het potatis när "Elicia med en smiley" dök upp på skärmen och mina bröder tittade på mig med nyfikna blickar som stjärnstruckna valpar.
"Elicia." Hennes namn rullade vackert från min tunga när hårda knackningar på förarfönstret ryckte upp oss ur våra säten med morrande och fräsande. Roger vevade ner fönstret och drog in Randis skrattande själ genom fönstret i ett huvudlås.
"Förbannade helvete Randi!" Chris slog honom över huvudet med ett dämpat "ugh" när Roger släppte sitt järngrepp runt hans huvud och gled tillbaka ut genom fönstret och gnuggade sitt rufsiga hår.
"Vad var det där för, din 'ARSLE'?" Randi slog Roger på axeln med ett lågt morrande när hans ögon blixtrade i en röd nyans som indikerade att hans inre best blev arg.
"Tja, om du slutade bete dig som en liten 'skitstövel' så hade jag varit trevligare, eller hur." Roger skrattade tillbaka medan han lutade sig tillbaka mot sitt säte.
"Randi, varför lät du henne bli så full?" Lutade mig fram mellan Roger och Ben medan Chris satt tyst med Dom och lyssnade på vårt lilla gräl.
Randi gnuggade nervöst sin nacke och såg sig omkring för att försäkra sig om att ingen hängde runt i skuggorna, lutade sig in i fönstret med armarna korsade längs dörrkanten.
"Den där tjejen kan dricka. Hon svepte en så fort vi kom in på klubben, och inte att förglömma de två hon svepte under vår lilla uppvisning." Randi skrattade lätt medan mina bröder utbytte en nyfiken blick mellan oss.
"Hon måste gilla att 'suga'." Dom skrattade mörkt och fick varningsmorrningar från oss medan han skrattade ännu högre, lutade sig närmare sin dörr med händerna upp i kapitulation.
"Skojar bara! Bara ett skämt." Han viftade bort oss innan vi slet honom i stycken.
"Vi låter det passera." Ben skrattade mörkt från sin plats och tittade bakåt över axeln med en lekfull blinkning och "pussiga" läppar.
Skakade på huvudet i irritation medan Randi stirrade på oss med sitt megawatt-leende och knackade med fingret mot dörren med ett ihåligt tick.
"Jag vet inte vad 'detta' är, men hon verkar bekymrad över något. Först var hon reserverad men efter några drinkar blomstrade hon upp till en lysande stjärna. Hon berättade till och med att hon blivit antagen med ett fullt stipendium på Konstakademien för dans och musik." Hans leende sträckte sig från öra till öra, och jag ville flå den där "jävla katten" för dess leende.
Hon är människa men något känns fel.
Jag tog fram min telefon och skrollade igenom mina kontakter. Max.
"Hej, är du upptagen?" knackade jag med fingret mot skärmen medan killarna tjafsade runt mig men jag hade ett uppdrag. Surr...
"Bara brottas med ungarna. Vad händer?" log vid tanken på fyra småbarn som sprang vilt och ställde till med trubbel.
"Kan du kolla upp International School of Fine Arts, nya studenter med fullt stipendium. Förnamn Elicia. Efternamn okänt." Fångade Dom som läste min konversation med ett mörkt flin, knuffade honom tillbaka med armbågen.
"Okej, Sherlock." Han skrattade lågt medan vi körde in på vår landsbygdsvilla ungefär tjugo minuter utanför stan med frodiga gröna gräsmattor och en kullerstensrondell.
"Hem, ljuva hem." Chris skrattade mörkt medan vi klev ur Rovern och klättrade uppför de slitna granittrapporna när vi steg in i den lantliga foajén med den stora smidesjärnskronan som hängde graciöst och kastade sitt varma sken över det naturliga stengolvet.
Vi hade bara två städerskor och en butler som skötte städningen och andra dagliga sysslor, medan vi tog hand om vår egen tvätt, matlagning och stallet.
Maxine, Sue och John var lokala vargar som behövde stabil inkomst för sina familjer, så vi anställde dem för att arbeta sex till fem, måndag till fredag med endast utvalda helger om de ville.
"Pojkar!" sjöng Izzy glatt medan hon kramade och kysste oss, och gav Dom en smäll på huvudet med ett högt "ouf!"
"Vad har jag gjort nu?" suckade Dom mörkt medan han gnuggade baksidan av sitt huvud med en bister min.
"Du glömde att berätta att 'Mama Eve' var i stan." väste Izzy mörkt och visade tänderna medan Desmond lutade sig mot stenvalvet till det stora vardagsrummet med ett morrande skratt, korsade armarna nonchalant medan han såg på utskällningen.
"Hon sa att du redan visste." gnällde han tillbaka när hon drog in honom i vardagsrummet i kragen och kastade honom ner på den stora beige soffan.
"Pojkar." log Desmond mörkt när vi samlades i vardagsrummet och tog de redan upphällda konjakerna medan Izzy skällde ut Dom med en överdriven utskällning.
Vi gjorde oss bekväma medan vi såg på det "live-action" drama som utspelade sig mitt i vårt vardagsrum med ljusa leenden när Izzy daskade Dom med en kudde.
"Så, vad har fått er pojkar att se så 'spända' ut?" Desmond smuttade på sin konjak medan Ben och Chris spottade tillbaka sin i glaset, och stirrade med stora ögon på ett brett flin.
"Berätta." skrattade Desmond i vår länk medan Izzy fortsatte sitt kuddsvingande med några osammanhängande svordomar.
"När du stötte på Izzy, hur kände du dig?" länkade jag honom, tog en rejäl klunk av min konjak medan den milda, träiga smaken virvlade över min tunga och värmde min hals när den långsamt gled ner i magen.
"Stötte på, han blev knockad." skrattade Roger i länken medan Desmond nickade och pekade på honom med en lekfull blinkning och ett flin.
"Och det var den 'bästa' högerkroken jag någonsin fått." Desmond log och skrattade i länken för att inte avbryta Izzy, som nu vandrade vilt bakom soffan medan hennes händer flög som galna genom luften.
"För att svara på din fråga, det kändes som ett primalt behov att veta allt om den 'Gudinna' som knockade mig." Hans ord träffade djupt, och jag kände den virvlande värmen stiga i magen när min kropp längtade efter hennes beröring.
"Du har träffat din 'partner', eller hur?" Desmond lutade sig fram med ett stolt faderligt ögonblick, vilade armbågarna på knäna med ett ännu stoltare leende på läpparna.
Jag nickade instämmande till hans ljusa leende.
"Ett litet problem. Hon är människa." väste Ben mörkt, sög in sin läpp medan han tittade på det tomma glaset i sin hand och tog flaskan för att hälla upp mer.
"ÅH! Åh! Det är intressant." Desmond lutade sig tillbaka nonchalant i soffan med knäna avslappnat öppna, vilket alltid var roligt att se honom i mjukisbyxor och agera normalt från hans vanliga klädsel av business casual eller strikt affärsklädsel.
"Hon är här på ett fullt stipendium till konstprogrammet, men något verkade annorlunda med hennes 'mänskliga' sida." Lutade mig tillbaka med en tung suck och drog händerna över ansiktet av utmattning.
"Vad sägs om att ni pojkar får lite sömn, så diskuterar vi det imorgon. Låter det bra?" Desmond lutade sig framåt, fångade en flygande kudde med ett tskande finger när han "poffade" från soffan, och dök upp bakom Izzy med ett högt tjut när de "poffade" igen.
"UGH! ALLVARLIGT!" suckade Ben och Chris mörkt, skakade på huvudet medan vi gick runt i huset och släckte ner de stora lamporna, bara lämnade de små bordslamporna på.
Den växande irritationen blev mer påtaglig när vi gick ner i korridoren till vår gemensamma flygel, vinkade godnatt till dem när vi försvann in i våra rum.
Jag slängde mig ner på mina rödsvarta sängkläder, kände kuddarna flyga iväg av stöten medan den mjuka belysningen från trädgårdslamporna dansade försiktigt längs det trappade taket med en tung suck.
"Varför nu?" frågade jag bara de dansande skuggorna, klädde av mig mina slitna kläder medan det svala trägolvet ledde min dåsiga kropp in i det klassiskt återuppväckta badrummet.
Jag satte igång duschen med ett fräsande vrål medan ångan ilsket steg från glasinkapslingen. Allt jag kunde tänka på var hennes leende.
'FAN', svor jag när jag tittade ner på min stånd. Jag vet inte om det berodde på vattenångan, men min andning började bli ansträngd. Ena handen greppade det heta ståndet och kunde inte vänta med att lindra värmen i min kropp. Det hade inte varit någon brist på kvinnor runt oss, men jag hade sällan haft en så okontrollerbar fysisk reaktion på en kvinna.
Ett stön undslapp ofrivilligt mina läppar medan jag höll min stånd och fortsatte att runka av det. Den enda tanken var att få bort värmen från min kropp, vilket kanske skulle bli svårt att tillfredsställa med bara mina händer. För jag märkte att mina manliga instinkter fick mig att vilja rusa in i någon trång plats och släppa loss det våldsamt. Jag vill njuta...