Read with BonusRead with Bonus

Kapitel två hundra åttioett

Sephie

Ivan och jag blev ensamma kvar efter att Sal och Armando lämnade rummet. Vi hade ingen aning om hur länge vi varit där inne eftersom det inte fanns några fönster. Det måste vara dagsljus ute nu. Jag hade en dov huvudvärk efter att ha skallat killen som drog ner mig från cykeln och Sals s...