Read with BonusRead with Bonus

Kapitel ett hundra trettiotre

Sephie

Jag hörde fotsteg, sedan rösten jag längtade efter att höra. "Sephie! Är du skadad?"

"Det visade sig bli riktigt bra, kompis. Dagen blev precis bättre," viskade jag i hans öra och kramade honom lite hårdare.

Adriks armar var runt mig på nolltid. Jag tog ett djupt andetag, äntligen i säke...