Kapitel 1
Jag kommer hem och klockan är nästan fyra på morgonen. Jag snubblar nästan över pappa. Han har somnat igen på golvet. Jag hjälper honom att stappla upp och lägger honom på soffan. Han ser ut som en stock som bara ligger där och sover. Jag önskar att det fanns något jag kunde göra för att hjälpa honom. Men jag minns vad som hände sist jag föreslog rehab.
När jag har städat upp röran han gjort i vår lägenhet, släpar jag mig till mitt rum för att få lite sömn. När mitt huvud når kudden känner jag tyngden av vad som ska hända imorgon. Faktumet att jag inte längre kommer att bo här. Åtminstone inte förrän nästa sommar. Tankarna på allt som har lett mig till denna stund får mitt huvud att snurra och jag kan inte låta sömnen övervinna mig.
Jag har jobbat för detta så länge jag kan minnas. Jag tog studenten tidigt med utmärkta betyg och ett snitt på 4.0. Jag önskar bara att mamma kunde ha varit där så att hon kunde vara här imorgon för att se vad jag gör med mitt liv. Jag vet att pappa försöker vara den bästa föräldern han kan vara, men han har varit bruten sedan mamma gick bort.
Jag tittar på klockan och den visar 04:30. Jag är fortfarande klarvaken. Jag vänder mig om och blundar. Mina tankar vandrar tillbaka till dagen då mitt liv blev konstigt. Dagen som är inpräntad i min kropp. Dagen jag blev något mer än en flicka.
Det var min 16-årsdag. Min första utan mamma. Pappa var full när jag kom hem från skolan. Jag hade lagat middag och bakat en tårta till mig själv precis som mamma gjorde varje år innan dess. Det var hennes recept. Jag ville bara ha lite normalitet. Jag saknade mamma på min födelsedag och ville känna mig nära henne. Men kära gamla pappa tålde det inte, han blev arg. Han blev våldsam och resultatet var att han slog mig.
Jag menar, jag förstår att hon var ditt livs kärlek och att du saknar henne, men jag är ditt barn, ta inte ut det över mig, minns jag att jag tänkte. Jag saknar henne också. Han är inte en våldsam man men ibland tappar han humöret. Och resultatet av den konflikten var att jag sprang ut ur huset den natten.
Jag stoppar mig själv, jag vill inte spela upp den natten igen. Det är som det är, jag är inte bara en flicka längre, jag är något annat, något jag aldrig borde ha blivit. Jag är förbannad och har nu denna åkomma jag aldrig kan dela med någon—en varelse i gömman.
Jag måste ha somnat. För det höga ljudet av min väckarklocka piper och säger åt mig att det är dags att gå upp. Jag släpar mig ur sängen, idag är dagen. Universitetet är mitt nya äventyr. Jag kan äntligen hjälpa människor och kanske till och med hitta ett botemedel för min nuvarande åkomma. Nåväl, jag vet att det inte kommer att hända på ett tag men kanske om ett par år.
Jag gör mig i ordning, duschar och klär på mig. Jag går till köket och börjar göra frukost till pappa och mig själv. Jag tar med kaffet till honom. "Pappa, det är jag. Jag har ditt kaffe. Jag behöver att du går upp. Du har jobb om några timmar och jag måste hinna med planet, kom ihåg att jag åker idag."
Han rör sig knappt. "Pappa, jag behöver att du går upp. Ian kommer vilken sekund som helst och du måste till jobbet idag, och jag vill ge dig en kram innan jag går. Jag kommer inte se dig på ett tag." Han stönar och jag hör ytterdörren öppnas. "Ember, hej, känner jag doften av bacon?" "Åh, hej Ian. Jag gjorde ägg och bacon, du är mer än välkommen att äta. Jag kan fixa en tallrik åt dig. Kan du se om du kan få upp min pappa, han hade en sen kväll?"
"Det har han väl alltid." Jag hör Ian mumla för sig själv. En del av min förbannelse är att jag hör allt. Jag tror åtminstone att det är relaterat. Jag kunde inte höra så här innan den natten jag sprang iväg. Det är som om jag har supersyn och superhörsel. Först var det svårt eftersom jag fick huvudvärk hela tiden. Det var definitivt en period av anpassning.
Jag gör mitt bästa för att inte lyssna på Ians kommentarer om min pappa. Jag vet att han försöker förstå men han fattar inte. Det är inte enkelt för min pappa, han kan inte bara sluta dricka, det är därför det kallas ett beroende. Men jag är bara glad att han hjälpte mig få ett jobb åt min pappa.
Om det inte vore för honom skulle min pappa aldrig ha kunnat behålla ett jobb från början. Så även om han ofta pratar skit om min pappa, hjälper han åtminstone till att hålla honom anställd. "Ember, han går inte upp, antar att han tar en sjukdag till?"
"Jag är ledsen, Ian. Jag försöker här... min farbror flyttar in i eftermiddag för att hjälpa till och se till att han mår bra. Han lät till och med hoppfull sist vi pratade, han sa att han kunde få honom till ett AA-möte vilket gör mig glad." Han kommer över och kramar mig runt midjan bakifrån. "Det är bra, älskling. Men eftersom han inte kommer att vakna kanske vi borde gå tillbaka till ditt rum och unna oss lite njutning, du vet. Jag kan ringa in sent och spendera morgonen under lakanen... mhhh vad tycker du."
Åh gud. Tänker jag för mig själv. Är han seriös? Kommer han inte ihåg att jag har ett plan att hinna med? Sedan jag gav honom min oskuld verkar det vara det enda han vill göra eller tänka på. Jag menar, jag fattar, du har behov, åtminstone är det vad han säger, men jag har saker att göra. Det är inte som att jag får ut något av det ändå, men vad är några minuters obehag när han är hjälpsam på andra områden?
"Ian, jag skulle gärna vilja..." Jag ljuger genom tänderna. "Men... jag har ett plan att hinna med och som du vet måste jag ta bussen för att komma dit, så jag har ett tajt schema idag, förlåt." Han suckar, jag vet att han är arg. "Ember, vad sägs om det här, vi kan gå till ditt rum och leka runt och sedan kör jag dig till flygplatsen. Det sparar dig lite tid och jag kan komma tillbaka och städa köket också. Jag kommer ju inte kunna se dig på tre veckor tills jag kommer och hälsar på."
Jag vet att det inte går att undvika detta och hur mycket jag än borde bli glad av att ha sex med min pojkvän, gör jag inte det. Men jag vill inte bråka om det här och med tanke på honom kommer det inte ta lång tid. Dessutom slipper jag åka den smutsiga stadsbussen till flygplatsen med mitt bagage. Och han sa att han skulle komma tillbaka och städa köket, så det är ett plus. "Okej, fine."