Kapitel 2
Alpha Titus' perspektiv
Hon tittade upp, och när våra blickar möttes hörde jag min varg upprepa ett ord jag trodde jag aldrig skulle höra igen.
"Partner."
Jag morrar när jag inser att min partner ligger naken och i smärta i smutsen medan det finns omaka vargar runt omkring. Jag tar av mig skjortan och täcker henne. Hon ryggade tillbaka varje gång min hand rörde vid hennes hud.
"Är du okej? Är du skadad?" frågar jag med en vänligare ton i rösten.
"Vad gör du, Titus," morrar Brody.
"Håll tyst," morrar jag tillbaka.
Min partner rycker till var och varannan sekund. Hon höll sig för magen i smärta.
"Jag ska ta dig till flockens läkare," viskar jag till henne. Hon såg panikslagen ut när jag sa det. Hon började frenetiskt skaka på huvudet. När jag ser in i hennes ögon igen ser jag livet sakta rinna ur dem. När hon blir slapp sprider sig en annan doft över henne. Hon är i löp.
"HON ÄR I LÖP," säger en kvinnlig varg på gränspatrull.
"Titus, vi måste härifrån," säger min gamma, Jacob.
Motvilligt backar jag bort från henne.
"Bär henne till flockens läkare," beordrar jag samma kvinna. Hon plockar upp henne och börjar springa mot flockens läkare. Jag länkar mentalt till Dr. Jones, min läkare, och säger åt honom att hålla koll på den vilde. Jag gillar inte att kalla henne den vilde, men det är vad hon är för andra vargar.
"Honvargar brukar inte börja löpa förrän de hittat sin partner," säger Brody. Jag morrar åt tanken på att det skulle kunna finnas en annan man inblandad med henne.
"Varför visar du barmhärtighet mot den vilde?" frågar Brody. "Vanligtvis dödar du dem på plats."
"Min varg säger att hon är min partner," säger jag långsamt och knappt hörbart.
"Men vad händer nu med-," börjar Jacob.
"Brooke? Ja, jag vet inte heller," suckar jag förvirrat.
'Alpha, jag behöver tillåtelse att sederera henne,' hör jag Dr. Jones säga i den mentala länken.
'Varför behöver du sederera henne?' frågar jag och börjar springa mot flockens sjukhus.
'Hennes löp är mer intensivt än andra honvargars,' säger hon.
'Jag är på väg,' säger jag och blockerar sedan alla ytterligare mentala länkar till mig. Jag följer den söta doften av kaprifol och äpplen. Jag går in i rummet och ser min partner med nålar och apparater kopplade till henne. Min varg gnyr vid åsynen av vår partner i detta tillstånd.
"Har jag tillåtelse att sederera henne i några dagar, Alpha?" frågar Dr. Jones.
"Ja, det har du," säger jag. Hon injicerar min partner med en vätska och jag ser hennes hjärtslag på monitorn jämnas ut.
"Hon kommer att vara sederad i 24 timmar. Jag kommer tillbaka för att ge henne en ny spruta om 12 timmar."
"Tack, doktor," säger jag och sätter mig på stolen bredvid sängen.
"Med all respekt, Alpha, varför tog du hit en vilde?" frågar hon.
"Jag har mina skäl," svarar jag kort. Jag är känd för att vara den mest brutala flocken på kontinenten. Jag länkar mentalt till Brody att ta med allt flockarbete till sjukhuset. Under timmarna avslutar jag mitt flockarbete för dagen. Jag börjar somna och låter sömnen ta över.
Jag vaknar av att hjärtmonitorn ger ifrån sig ett långt pip. Jag vaknar omedelbart ur min vila och hoppar upp. Jag tittar på min partner och ser att hon är vaken. Jag tittar ner på golvet och ser att apparaten som en gång satt på hennes finger nu inte är där. Jag stänger av monitorn och rör mig långsamt mot min partner.
"J-jag ber om ursäkt Alpha för att jag korsade gränsen utan tillstånd," säger hon ursäktande.
"Varför är du här?" säger jag och försöker använda en mjukare ton.
Sophias perspektiv
"Varför är du här?" frågar han med låg röst.
"Dovevo andare via. Il mio compagno mi ha rifiutato e non posso più stare a guardarlo. Sarà il futuro Alfa e non riesco a vederlo come promemoria," säger jag på italienska. Jag gör det när jag är nervös och just nu är det en bra tid att vara nervös.
"Upprepa det. Men långsammare och på engelska," säger han och drar fram stolen till sjukhussängen.
'Varför luktar han som jordgubbar?' frågar jag min varg.
'Han luktar bättre än partnern,' svarar hon.
"Jag blev um avvisad av min partner igår, eller idag, jag vet inte vilken dag det är. Men um han avvisade mig i samma ögonblick som jag såg på honom och han kommer att bli den framtida Alfan och jag kunde inte stå ut med att han var där som en påminnelse om att jag är oönskad," säger jag långsammare. Han morrar vid den sista delen. Han lutar sitt huvud mot min halsgrop och andas in min doft. De pirrningar jag kände när han gjorde det fick mig att känna mig trygg och obekväm samtidigt. Jag drar mig undan och ser in i hans ögon.
"Förlåt, jag menade inte att göra det," säger han när en glimt av såradhet syns i hans ögon. Den försvinner lika snabbt som den kom.
"Vilken flock kommer du från?" frågar han.
"D-djupblå Halvmåne Vargarna," stammar jag. Jag var nervös runt honom men kände mig också trygg. "Vilken flock är jag i?"
"Den Skarlakansröda Månens Flock," säger han stolt. Jag rycker till vid namnet på flocken. Alpha Titus var känd som den mest grymma Alfan på kontinenten. Han dödar rogues på plats.
"V-varför dödade d-du mig inte?" frågar jag, chockad. Han morrar men lugnar sig nästan omedelbart. Hans ögon blir svarta och sedan glänsande guld vilket låter mig veta att hans varg är ute.
"Partner," säger han. Ordet skickade rysningar längs min ryggrad.
"Vad," sa jag och mitt ansikte visade att jag var chockad. "J-jag har redan en partner."
"Han avvisade dig," hans röst ekar genom rummet. Det är nästan aldrig hört talas om att Mångudinnan ger dig en andra partner.
"Du kan lika gärna avvisa oss," suckar jag. Vi var oönskade. Min varg gnyr när jag säger det men en del av henne visste att det var en möjlighet. Det bröt oss när Terry avvisade oss, vi trodde att vi inte var tillräckligt bra för någon.
Alpha Titus' ögon blev svarta och sedan tillbaka till sina himmelsblå ögon.
"Varför skulle jag avvisa dig," säger han med ögon som visar såradhet.
"Ingen vill ha mig. Du är Alpha Titus, du behöver en stark partner, en som kan hjälpa dig med flockens arbete," börjar jag.
"Vad har din familj för status?" avbryter han mig.
"Beta," säger jag snabbt.
"Behöver du inte träna i skolan?" frågar han.
"Ja, Alpha Titus," säger jag. "Jag var bäst i min klass."
"Nummer ett, kalla mig bara Titus. Nummer två, om du tror att jag vill ha en stark Luna, du är bäst i din klass, gör inte det dig stark? Du är vacker och jag kunde inte önska mig något mer för en partner," säger han. Jag var mållös, jag vet inte vad jag ska säga. Ingen har någonsin rört mitt hjärta mer än han just gjorde.
"Du kan stanna i min flock tills du bestämmer vad du vill göra," erbjuder han. Min varg hoppar i mitt huvud vid tanken på att vår partner och vi skulle stanna nära varandra.
"Tack," säger jag och accepterar hans erbjudande.