Kapitel 1
Sophias perspektiv
"Vakna Sophia, det är din födelsedag!" Min lillasyster säger och hoppar upp på mig för att få mig att stiga upp. Jag svär på italienska så att min syster inte förstår.
"Vad är klockan, Laura," stönar jag och sätter mig upp.
"Den är 9:34," säger hon och hoppar av sängen, drar mig i armen. "Mamma har gjort frukost åt dig." Det fick mig att hoppa ur sängen. 'Jippie, jag älskar hennes frukost,' säger min varg i mitt huvud. 'Jag också,' håller jag med. Jag går nerför trappan medan Laura hoppar nerför dem.
"GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN," önskar min familj mig. Jag fyller 18 idag och jag ska hitta min partner.
"Så, är du spänd på att hitta din partner?" James, min äldre bror, flinar. Vi är tre år ifrån varandra men alla säger att vi ser ut som tvillingar.
"Självklart, vem är inte det," utbrister jag. Min varg hoppar i mitt huvud vid ordet 'partner'. Vi har varit exalterade sedan vi först träffades när jag förvandlades vid 15. 'Jag undrar hur han kommer att vara. Kanske är han lång. Är han ens i flocken?' Min varg började undra medan hon gick fram och tillbaka i mitt sinne.
"Pappa jobbar med flocken tillsammans med Alpha Ken i flockhuset," säger mamma. Jag suckar, inte förvånad. Min pappa är beta så han är knappt hemma, och när han är det sover han alltid. Vi bor separat från flockhuset eftersom mamma ville ha lite avskildhet från alla andra vargar.
"Han kommer att vara här på din fest och Alpha, Luna och Terry kommer också," tillägger hon. Jag stönar inombords när hon säger det. Han och jag brukade vara vänner tills andra människor, vänta, alla i vår skola ville bli vän med 'Alphans son'. Han hittade så småningom en flickvän och väntade inte på sin partner. Jag känner mig ledsen för den som är hans partner.
"Jag ska ut och springa, jag är tillbaka i tid," säger jag och går in i mitt rum för att hämta en väska. Jag klär av mig utomhus, stoppar mina kläder i väskan och lämnar den på verandan. Nakenhet är normalt bland oss vargar, men det känns konstigt framför min familj. Jag förvandlas till min mörksilverfärgade varg och börjar mot skogen. Min varg tog vägen hon brukar ta. Den leder till en äng där hon ibland träffar min väns varg.
Jag kommer till ängen och ser Mayas varg sitta där.
"GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN, DIN TOK," länkar hon till mig medan hennes varg kastar sig över min. Våra vargar busar runt ett tag medan hon och jag har en konversation i vår privata tankelänk. Vi pratar om hur jag tror att vår partner kommer att vara. Vad som verkar som en kort tid har varit några timmar. Jag tittar på himlen och ser solen börja gå ner. Maya och jag säger hej då och vi börjar gå tillbaka. Jag förvandlas tillbaka och byter om innan jag går in i huset.
"Sophia?" hörde jag mamma fråga från sitt rum.
"Ja?" ropar jag tillbaka och tar en kaka ur burken och stoppar den i munnen.
"Du har en timme på dig att göra dig i ordning," ropar hon tillbaka. Jag önskar att hon inte skulle ropa så mycket, särskilt med vår känsliga hörsel. Det var ett stort problem när James gick igenom puberteten.
Jag gick in i mitt rum och tog fram kläderna jag skulle ha på mig. Jag satte inte på mig för mycket smink eftersom det alltid känns kladdigt i ansiktet. När jag gjorde mig i ordning knackade det på dörren. Jag öppnade och det var min pappa.
"Pappa," log jag och kramade honom.
"Grattis på födelsedagen, tesoro," säger han.
"Är du redo?" frågar han och väntar på mig.
"Japp," ler jag och går med honom ut genom dörren.
När jag går ut hör jag hur folk jublar för mig. Jag skrattar nervöst. Jag pratar med alla och gör mina rundor. Eftersom jag är Betas dotter är min födelsedag en stor grej. Efter några timmar fångar jag doften av en himmelsk blandning av choklad och kanel. Jag ser mig omkring och får ögonkontakt med Terry. Min varg hoppar runt i huvudet och upprepar det ord jag inte ville höra när jag ser på honom.
"Partner," säger hon ivrigt.
Terrys ögon blixtrar till av svart ilska och återgår sedan till sin vanliga färg. Han går bort från Kira, hans flickvän, och drar in mig i mitt hus.
"Du är inte lämplig att bli min Luna," väser han i mitt ansikte.
"M-Men du är min p-partner," stammar jag.
"Det spelar ingen roll, jag har Kira vid min sida när jag blir Alfa." Innan jag hinner säga något, avbryter han mig med något som sällan hörs i vargvärlden.
"Jag, Terry Moore, avvisar dig, Sophia Moretti, som min partner och framtida Luna," säger han, varje ord genomborrar mitt hjärta. Och med det går han tillbaka till festen. Jag kände hur kopplingen till min varg försvann när hon gnydde över att vår partner avvisade oss. Jag kunde inte hantera smärtan i magen. Jag tittade mot bakgården och ytterdörren. Smärtan var för mycket för mig att hantera. Jag kunde inte stå ut med att se honom igen, så jag sprang ut genom dörren in i skogen. När jag kunde se gränsen till flockens område, skickade jag ett tankemeddelande till min familj.
"Jag lämnar för några dagar, jag kommer klara mig, oroa er inte för mig." Jag gör det snabbt och blockerar mitt tankemeddelande. När jag korsar flockens gräns känner jag banden med flocken brytas. Min varg gnyr när banden med min familj och vänner bryts bort från mig. Jag var nu en rogue. Jag hade ingen plan på att återvända och möta Terry igen. Jag vill inte vara under styret av min partner som avvisade mig. Jag behöver inte en påminnelse varje dag om att ingen vill ha mig.
"Partner avvisade oss," gråter hon i mitt huvud.
"Jag vet, han är inte värd det," försöker jag säga med självförtroende men det kommer ut svagt.
(Timmar senare)
Jag slutade inte springa en enda minut. Mina ben gjorde så ont att jag inte kunde känna dem längre.
"Förlåt," viskar jag till min varg.
Hon svarar inte. I det ögonblicket kände jag en skarp smärta i magen. Jag kollapsar och rullar in i ett träd.
"Löpetid," säger min varg till mig.
"Jag trodde det skulle komma senare än så," säger jag panikslaget. Smärtan blev värre för varje minut. I fjärran hörde jag några yl. Vargar. Det hördes ett lågt morrande några meter ifrån mig. Jag började skifta tillbaka till människa från den enorma smärtan.
"Skifta," beordrade den låga rösten medan jag redan höll på att skifta.
Alfa Titus' POV
Jag blev kontaktad av gränspatrullen och de kände doften av en rogue som närmade sig gränsen. Min varg börjar röra sig i mitt huvud vid omnämnandet av just den roguen. Jag kontaktar min beta och gamma för att möta mig vid gränsen. När jag närmar mig ser jag den mörksilverfärgade vargen ligga på magen och grimasera.
"Skifta," befaller jag med min Alfa-ton medan hon redan skiftar tillbaka.
"Hon luktar som du," skickar jag i ett tankemeddelande till min Beta, Brody. Han ger mig en förvirrad blick.
"Inte exakt som du. Hon luktar bara som din position i den här flocken som Beta," säger jag för att klargöra förvirringen.
"Kanske är hon en Betas dotter," inflikar min Gamma i tankemeddelandet.
"Vilken flock kommer du ifrån," frågar jag med kraft i min Alfa-ton igen. Hon försöker säga något men det kommer ut som en mumling. Hon tittade upp och när våra ögon möttes hörde jag min varg upprepa ett ord jag trodde jag aldrig skulle höra igen.
"Partner"