




Kapitel 4 Mobbning på arbetsplatsen
Max kom äntligen till sans och bläddrade igenom Violets CV med ett leende. "Okej, välkommen till JK Fashion Company."
Egentligen ville Max fråga om Violet hade en pojkvän, men han kände att det var olämpligt att fråga på hennes första arbetsdag. Violet insåg inte att hennes nya chef hade blivit förtjust i henne vid första ögonkastet och nickade bara entusiastiskt. Max verkade snäll, och hon hoppades att hennes karriärväg här inte skulle bli alltför tuff. Hon var fast besluten att arbeta hårt, tjäna pengar och så småningom konfrontera familjen Devereux för att återta det som tillhörde hennes mamma! Familjen Devereux var skyldig henne och hennes mamma, och hon tänkte få tillbaka allt.
...
Under tiden, på 30:e våningen i VD-kontoret, hade Brady just anlänt när hans assistent, Eddy Shelton, kom med en nybryggd hantverkskaffe. "Herr Hall, här är ditt kaffe." Eddy placerade det på skrivbordet och stod redo att rapportera dagens schema. Brady tog elegant en klunk av kaffet medan han lyssnade på Eddy. "Herr Hall, du har ett affärsmöte kl. 10.00, följt av lunch med herr Parker från Horizon Innovations Group kl. 11.30. Förresten, herr White från familjen White har bjudit in dig på kaffe kl. 13.30," rapporterade Eddy i detalj. Brady stannade upp vid nämnandet av familjen White och frågade med en kall ton, "Familjen White? Aiden White?" "Ja, herr White har bjudit in dig på kaffe." Brady hånlog med en glimt av hänsynslöshet i ögonen. "Han försöker nog ta över min mark, eller hur?" Familjen White var en av de fyra stora familjerna i Elysiuma, tillsammans med familjerna Hall, Calvin och Stanley, som dominerade alla toppföretag i landet. Med sådana stora intressen var konflikter oundvikliga. Under åren hade familjerna Hall och Stanley upprätthållit en nära relation, medan de andra två familjerna ständigt engagerade sig i både öppna och dolda strider, var och en önskade att fälla den andra och expandera snabbt. Bland dessa fyra familjer hade familjen Hall alltid haft den högsta positionen. Den nyblivna rika familjen White smidde ständigt planer för att störta familjen Hall. Brady var väl medveten om deras avsikter. Aidens inbjudan på kaffe var bara en plan för att lägga beslag på den mångmiljon-dollarmark i östra delen av staden. Hur vågade Aiden åtrå Bradys egendom! "Herr Hall, kommer ni att acceptera inbjudan?" frågade Eddy försiktigt. Alla visste att Brady var hänsynslös och oförutsägbar, och ingen vågade provocera honom. Eddy kände sig alltid på helspänn runt honom, rädd för att göra ett misstag. Brady satte ner sin kaffekopp, med ett allvarligt uttryck. "Visst." Han var nyfiken på att se vilka trick Aiden hade i rockärmen. "Jag ordnar det då," noterade Eddy och fortsatte med resten av schemat. Plötsligt ringde Bradys farmor Matilda Hall. Brady avfärdade Eddy och svarade på samtalet. "Brady, när ska du ta hem en flicka? Jag närmar mig slutet av mitt liv, och du har vuxit upp. Kan du inte låta mig se min svärdotter och hålla mitt barnbarn innan jag går bort?" Matildas röst hördes genom telefonen. Brady rynkade pannan något. Han var bara 28. Vad var det för brådska? "Farmor, om jag träffar någon jag gillar, tar jag hem henne." "Alltid samma svar. Du har sagt det i åratal, men jag har aldrig sett dig ta hem någon," sa Matilda och låtsades vara arg, "Om du inte tar hem en flicka i år, kommer jag att ordna en åt dig. Det är avgjort." Matilda avslutade samtalet abrupt innan Brady hann svara. Brady höll sin telefon med blandade känslor. Kvinnor var aldrig ett problem för Brady, men det måste vara någon han verkligen önskade.
...
På 10:e våningen i byggnaden återvände Violet till sitt skrivbord, redo att börja sitt arbete. Hennes mentor, Laura Murphy, var två år äldre än henne. Laura, som var något överviktig, kände en omedelbar stick av avund när hon såg hur söt Violet var med sin rikliga barm. "Lilla förförerska," mumlade Laura tyst. Om Violet vågade flirta med Max skulle Laura slita henne i stycken! Laura dumpade en hög med tråkiga designskisser på Violets skrivbord. Skrämd av det höga dunsen tittade Violet upp på Laura. "Dessa skisser måste revideras idag!" krävde Laura utan omsvep. Violet blev förbluffad. Hur skulle hon kunna avsluta en så tjock hög med skisser på en dag? "Vad stirrar du på? Klarar du inte uppgiften?" Laura blängde på Violet. "Jag tränar dig. Du borde känna dig hedrad. Börja nu, om du inte vill jobba sent in på natten." Kände sig frustrerad, gnuggade Violet sin panna. Det verkade som om Laura riktade in sig på henne. Skulle hon kunna gå hem ikväll? Vad skulle hända med hennes barn?