Read with BonusRead with Bonus

Kapitel nittiofem

Natten hade varit lugn, eller åtminstone så lugn som den kunde vara efter allt som hade hänt. Jag låg på min madrass och lyssnade på mina kamraters jämna andetag, som hade samlats i mitt rum för natten. Deras närvaro var värmande och tröstande, men sömnen förblev undflyende. Tankar på gåtan, vårt up...