Read with BonusRead with Bonus

Kapitel Sevnty One

Så snart vi var tillbaka i kammaren, var det första jag gjorde att titta ner på mig själv och inspektera mina armar och ben. Inga skärsår, inga blåmärken, ingenting. Smärtan jag känt när spjutet snuddade vid mig, de benkrossande slagen från Månförmörkelsens Barn—allt var borta, som om det aldrig had...