Read with BonusRead with Bonus

Kapitel 44

En vecka hade gått, men sorgen hängde fortfarande över mig som en tung slöja. Jag tänkte ständigt på Mariah—hennes skratt, hennes värme, hennes styrka. Varje minne kändes som en dolk som vred sig i mitt hjärta, och även om jag försökte vara stark, kom tårarna vid de mest oväntade tillfällen.

Mina v...