Read with BonusRead with Bonus

Kapitel Hundra sextiofem

Jag lutade mig tillbaka mot kuddarna, kroppen värkte trots smärtstillande medel som läkaren hade gett mig. Den underjordiska bunkern var kusligt tyst, förutom de avlägsna mumlanden från människor utanför mitt rum. Mina kamrater var ute på ett räddningsuppdrag, och jag kände deras frånvaro som en sak...