Read with BonusRead with Bonus

Kapitel Hundra och sextiotvå

Mörker.

Under vad som kändes som en evighet, svävade Stormi i den tysta tomheten, varken vaken eller riktigt sovande. Känslan av att flyta konsumerade henne, viktlös men ändå tung. Det fanns inget ljud, ingen känsla, bara en tomhet som sträckte sig oändligt.

Var detta döden?

Jag försökte röra mig...