Read with BonusRead with Bonus

Hundra trettiosju

Natten utanför var stilla, nästan onaturligt så, som om hela skogen hade bestämt sig för att hålla andan. Jag kunde inte slappna av, och varje ljud utanför fick mig att rycka till. En uggla hoade i fjärran, dess sorgsna rop skickade en rysning längs min ryggrad. Jag kastade en blick på mina kamrater...