Read with BonusRead with Bonus

Kapitel hundra och trettio ett

Jag satt i de kalla stenskrävorna, med ryggen tryckt mot de sönderfallande murarna av det gamla slottet. Kylan trängde genom mina kläder, men det var inte bara kylan som fick mig att rysa. Det var tyngden av Elijahs svek som fick min hud att krypa och mitt hjärta att värka. Jag kunde inte få bilden ...