Read with BonusRead with Bonus

Kapitel hundra och tjugosju

Världen verkade stå stilla, ingen talade eller ens verkade andas, kanske, bara ljudet av vinden som rasslade genom löven kunde höras.

"Stormi," ropade mor, sträckte ut sina händer mot mig. Det fanns en mildhet i hennes ton, men något kändes påtvingat. Mina instinkter skrek åt mig att röra mig närma...