Read with BonusRead with Bonus

Kapitel Hundra och två

Träden runt oss fortsatte att mumla, men deras viskningar hade förändrats.

De talade inte längre om glömda hemligheter och länge begravda synder.

Nu... talade de direkt till oss.

Till mig.

—Du var aldrig önskad.

Min andning stannade upp.

—Du kommer att svika dem alla.

Jag knöt nävarna, skakad...