Gift in i Rikedom, Exen Blir Galen

Kapitel 4 Du avskyr mig verkligen

Det här skilsmässoavtalet var verkligen inte det Ethan hade skrivit. I hans version av avtalet hade han tydligt lämnat tillräckligt med pengar för Emily för att försäkra sig om att hon skulle vara ekonomiskt trygg resten av sitt liv.

Någon i närheten ropade: "Emily lämnar utan någonting? Ingen bil, inget hus, inga aktier? Och hon ska betala tillbaka två års sjukvårdskostnader? Är det på riktigt? Kanske har hon en plan. Jag slår vad om att hon snart kommer tillbaka och stör Ethan!"

Ethan brukade tänka att så länge Emily fanns kvar, skulle Amy aldrig riktigt acceptera honom. Varje dag var han besatt av att klippa banden med Emily för gott. Vigselbeviset kändes som en kedja, och Emily var hindret för hans lycka. Men nu, när han tittade på skilsmässopappren, var han inte så glad som han trott att han skulle vara.

Just då ringde Amy. Ethan såg hennes namn på skärmen och log. Han svarade medan han öppnade dörren. "Amy!"

Amy var i hallen och fick syn på Emily. Hon gick självsäkert fram och sa, "Emily, har sanningen om drogningen kommit fram? Du borde ringa polisen."

Emily log mot Amy. "Tack för att du tror på mig. Jag har redan ringt polisen. Amy, jag önskar dig och Ethan ett liv fullt av lycka tillsammans."

Ethan trodde inte på det, men Amy gjorde det, oavsett om Emily var uppriktig eller inte.

Amy frågade nervöst, "Har Ethan fått tillbaka minnet?"

Emily skakade på huvudet. "Jag vet inte. Jag gav honom skilsmässopappren. Jag släpper taget."

Innan Amy hann svara dök Ethan plötsligt upp och drog Amy med sig.

Ethan ville inte att de skulle prata; han var rädd att Emily skulle ta upp drogincidenten.

Ethan lade armen om Amys midja och gick mot ett privat rum. "Amy, vi går in först!"

Amy tog ett steg tillbaka och log. "Ethan, jag har något att göra. Jag kan inte följa med. Grattis på födelsedagen!"

Ethan tog försiktigt hennes handled, rynkade pannan och bad mjukt, "Amy, kan det inte vänta till imorgon? Det är min födelsedag. Stanna hos mig, snälla?"

Emily såg att hon inte behövdes och vände sig för att gå.

Amy kastade en blick på henne och vände sig sedan till Ethan. "Förlåt, Ethan, jag har verkligen något att göra. Jag säger det igen; när du får tillbaka minnet, om du fortfarande känner likadant, då kommer jag vara med dig helhjärtat! Jag vill inte att du ska ångra dig senare och skylla på mig."

När Ethan hörde detta blev han arg. Han rynkade pannan och frågade, "Vilket nonsens har Emily sagt till dig?"

Ådrorna på Ethans panna bultade. Innan Amy hann säga något, steg han fram och grep tag i Emily, vilket fick henne att snubbla. Sedan gav han henne en hård knuff. "Emily! Vad har du sagt till Amy? Du äcklar mig!"

"Emily!" utropade Amy.

Med den hårda knuffen blev Emily överrumplad och slog huvudet mot en marmorpelare i klubbens lobby. Hon föll till marken, blod strömmande från pannan.