Read with BonusRead with Bonus

Kapitel 137: Sofias pappa

Natten är mörk, en filt av skuggor täcker fängelseområdet, men inne i min cell är mörkret levande. Det andas, det rör sig, det omsluter mig som en älskare. Jag kan känna det pulsera genom mig, närande den del av mig som alltid har längtat efter kaos. Jag stirrar på betongväggen framför mig, mina ögo...