Read with BonusRead with Bonus

Kapitel 332 Fortfarande oroliga för varandra

"Var är jag?" Hon kände sig helt svag, som om hennes ben hade fallit isär.

"Isabella, du är vaken? Det är jag," ropade Charles upphetsat, kastade sig på sängen och kramade henne.

Han hade inte sovit hela natten, hållit Isabellas hand hårt, hans ögon röda och svullna av att ha gråtit otaliga gånger...