Enkel skilsmässa, svår omgifte

Kapitel 3 Födelsedagsfyrverkerier

Under tiden hade Isabella och Samuel smugit iväg, Samuel höll hennes hand hårt och lovade tyst att skydda henne från mer smärta.

De skyndade sig tillbaka till Harris Herrgård, öppnade den välbekanta dörren och lämnade världen utanför och dess konflikter bakom sig. Isabella tog ett djupt andetag och klev in.

Så snart de kom in i vardagsrummet möttes de av Isabellas andra bror, Daniel Harris, som hälsade dem varmt, med ögon fyllda av oro och lättnad.

"Isabella, du är äntligen tillbaka! Jag trodde att du skulle stanna där ute för alltid!" Daniels röst var full av oro när han drog Isabella in i en hård kram. "Varför tog det så lång tid att komma tillbaka? Jag har saknat dig så mycket!"

"Jag mår bra, Daniel." Isabella kände värmen från hans omfamning, hennes ångest smälte sakta bort.

Den senaste konflikten hade fortfarande Samuel på helspänn. Att tänka på Michael fick hans ilska att blossa upp igen. "Isabella, du har gått igenom så mycket där ute. Jag måste hitta Michael och få honom att betala!" Hans nävar knöts, ögonen brann av ilska. "Gud är på min sida."

"Michael, den idioten! Hur vågar han skada Isabella! Jag börjar gräva i Johnson Group imorgon och låter Ethan ta ner honom!" fyllde Daniel i, lika upprörd.

Samuel och Daniel lovade tyst att hämnas för Isabella. Men Isabella avbröt dem, "Glöm det, jaga inte efter honom!" Hennes skarpa röst skar genom deras ilska. De båda tittade på henne, förbluffade.

"Isabella, vad menar du?" Samuel rynkade pannan, tydligt förvirrad.

"Jag vill inte ha mer drama med honom." Isabellas ögon var bestämda, hennes hjärta tungt men resolut. Hon hade bestämt sig för att släppa sitt förflutna. "Michael är färdig. Jag hoppas att ni kan förstå."

"Men han skadade dig!" protesterade Daniel, hans ögon fyllda av oro och frustration. "Vi kan inte bara låta honom komma undan med det!"

"Jag vet att ni menar väl, men jag vill inte jaga detta längre." Isabellas röst mjuknade men förblev fast. Hon visste att bara genom att verkligen släppa taget kunde hon hitta frid och börja om på nytt.

Samuel och Daniel utbytte blickar, såg beslutsamheten i Isabellas ögon. Deras ilska bleknade långsamt, släckt av hennes beslutsamhet. Till slut suckade Samuel och sänkte sin knutna näve. "Okej, men jag kommer inte att glömma. Den som bråkar med dig kommer att få betala."

Michael hade ingen aning om att Samuel och Daniel redan hade siktat in sig på Johnson Group. Han var upptagen med att ge David en uppgift – att gräva i Olivias bakgrund.

Från Olivias senaste beteende verkade något vara fel. Hon var inte så enkel som hon verkade; hon var full av mysterier.

Michael stod vid fönstret från golv till tak och tittade på den livliga trafiken och de avlägsna ljusen. 'Vem är Olivia egentligen? Vad finns i slutet av denna väg? Kan det vara den lilla byn där Olivia påstås bo?' undrade Michael. Sedan frågade han, "David, har du hittat något än?"

David kliade sig i huvudet och kände sig obekväm under Michaels kalla blick.

Michael fortsatte, "Din prestation får mig att ifrågasätta din arbetsmoral."

David svarade, "Herr Johnson, jag är mycket seriös."

Michael sa, "Då är det din kompetens."

David var mållös. Han hade inte kommit fram till mycket själv och kunde bara rapportera det han hade.

Efter att Olivia lämnade den dagen återvände hon aldrig till vårdhemmet där hon brukade arbeta. Adressen hon gav för sin hemstad, Pinecrest City, var falsk; ingen familj vid namn Smith bodde där.

David kollade till och med med den lokala polisen, men det fanns ingen registrering av henne. Allt var mycket märkligt. Om Olivia hade närmat sig Michael med en plan, vad var hennes mål? För att vara rättvis hade Olivia varit mycket bra mot Michael. Om det fanns en anledning till hennes handlingar kunde det bara vara att Olivia var förblindad av kärlek.

Michael frågade, "Vad sägs om Samuel? Har du kollat upp honom?"