Read with BonusRead with Bonus

Kapitel 17

Isabelle

Det var solnedgång, och ingen hade ätit än, eftersom vi alla var upptagna och ville äta tillsammans. Detta pågick tills en liten stund efter solnedgången. Då kunde vi slappna av lite. Den unge mannen som var i tältet kunde känna doften av maten och var definitivt vaken, men jag skulle vänta...