Kapitel 6
-Emory-
Jag står framför min lägenhetsbyggnad och funderar på hur jag ska säga hejdå utan att få honom att tro att jag försöker bli av med honom. Det är alldeles för tidigt att bjuda upp honom, men jag måste få av mig dessa klackar snart, annars kommer jag att gnaga av mig fötterna vid anklarna. Jag märker att jag biter mig i läppen och precis när jag tittar upp på honom harklar han sig för att säga något i stil med "ja, hejdå" och jag bestämmer mig för att vara modig. Uppenbarligen är han intresserad av mig av någon anledning, och en avskedskyss skulle inte vara för snabbt, eller hur? Så jag greppar tag i hans skjorta och plötsligt kysser vi varandra. Herregud, vi kysser verkligen varandra.
Jag känner min rygg slå mot väggen och min kropp kollidera med Logan, sedan har en hand på baksidan av min nacke ett fast grepp om mitt hår för att luta mitt huvud precis där han vill ha det, och jag tror inte att jag någonsin vill andas igen om inte luften kommer från hans lungor. Doften av vad det än är för cologne han har på sig får mina bröstvårtor att styvna och mina ögonfransar att fladdra. Vad sjutton doftar han som, eu de feromoner?? Det finns någon slags cederdoft där, och något annat som på något sätt luktar som vilda skogar. Det är ärligt talat berusande och jag vill klättra på honom för mer.
Mitt i den bästa kyssen i mitt liv - hittills, förhoppningsvis - känner jag avlägset hur Logan glider en hand över min höft och runt till min rumpa. Jag stönar precis när han drar mina höfter mot sina så att jag kan gnida mig mot hans kuk och det redan pinsamma stönet avbryts med ett pip. Jag borde bara skaffa en reklamskylt med mitt ansikte på och texten "Det var ett tag sen!" Tyvärr får min pipande leksaksimitation Logan att brumma det mest delikata skrattet mot mina läppar innan han drar sig undan. Jag kommer äntligen tillräckligt till sans för att höra en av mina charmiga grannar vissla åt oss från sitt trasiga fönster, och jag kan känna de vanliga lukterna som hänger runt min yttertrappa - mest bara från soptunnorna, tack och lov. Jag vet att det kunde vara mycket värre, men det är definitivt inte en pittoresk plats att hångla på. Jag vilar min panna mot hans nu skrynkliga, vita skjorta i ett försök att dölja mina röda kinder.
"Det räcker med show för ikväll, älskling. Varför springer du inte upp och kyler av ditt ansikte? Glöm inte att låsa dörren." Överbeskyddande man. Jag ger upp försöket att dölja min rodnad, vänder ett leende upp mot honom och säger att jag ska innan jag påminner honom om att jag kan ta hand om mig själv. Ärligt talat, jag har bott ensam i flera år nu och mitt liv har varit nästan oroväckande händelselöst.
"Okej." säger jag till honom. "Jag kommer att blinka med en lampa för att låta dig veta att jag kommit in ordentligt, men bara för att du har så mycket ångest. Du kanske borde överväga terapi för det. Hur som helst, godnatt Logan!" Han skrattar och himlar med ögonen åt mig.
"Godnatt, Emory. Tack i förväg för att du tänder en lampa för mig."
Jag vänder mig om och går upp till ytterdörren, stänger den försiktigt bakom mig innan jag kort skriker "herregud!" in i mina händer. När jag fått ut allt ur mitt system, harklar jag mig och går upp till min lägenhet. Först måste jag ta ett bad, sedan måste jag ringa Cora och berätta allt för henne. Det känns fortfarande inte riktigt verkligt för mig, men jag skyndar mig att tända och släcka en lampa några gånger när jag kommer in, bara för säkerhets skull.
-Logan-
Jag skrattar fortfarande för mig själv åt det där lilla skriket när jag hör min telefon ringa. När jag kollar skärmen och ser att det är min bror, som också är min beta, svarar jag snabbt. "Landon? Vad är det?"
"Hej Logan, när kommer du hem?" Kryptisk liten jäkel.
"Jag är på väg tillbaka nu. Vad. Är. Det?"
"Bara ett litet bråk med några av valparna. Jag ville veta om du skulle vara här i tid för att ge dem en utskällning innan läggdags eller om jag ska ta hand om det. Du brukar låta mig veta när du kommer att bli sen." Jag hör frågan han inte ställer, men jag vill inte berätta förrän jag ser honom personligen. Det kommer ändå inte gå att dölja det för honom med hennes doft på mig.
"Jag blev bara upptagen med något. Jag är säker på att jag kommer att berätta allt när jag kommer hem. Hur har flocken haft det idag?"
Jag låter Landon fylla i mig medan jag slänger min kavaj över armen och joggar hemåt, försöker att inte tänka på Emory och alla ljud hon gjorde för mig. Jag vet att det i slutändan kommer att vara ett förlorat slag - jag kommer att bli mer och mer distraherad av henne tills vi har etablerat vårt band - men jag kan inte låta bli att vilja njuta av resan. Vi får bara detta en gång, trots allt - bättre att verkligen ta in det så vi kan berätta för våra egna valpar om det en dag. Herregud, jag låter mer som en tjej för varje minut - i den här takten kommer jag att hoppas att Emory är lesbisk innan veckan är slut.
Jag får många höjda ögonbryn när jag kommer hem. Alla kan känna Emorys doft över mig, och sättet våra dofter redan har börjat blandas markerar henne som min. Jag kör på med självsäkerhet, ingen har ändå auktoritet att stoppa och ifrågasätta alfahanen. Jag sätter på mitt "Mission Face" och går mot där Landon kommer att ha valparna samlade. Dags att sätta ner foten.