Efter att ha sovit med VD:n

Kapitel 5

När Sophia klev in, förvandlades den tysta avdelningen till ett kaotiskt kaos, och Susan rynkade pannan. Det var tydligt att de hade ignorerat David alla dessa år medan han var sjuk, och nu var de här för att slåss om hans arv.

"Mr. Wilson är i sina sista stunder. Kan ni inte bara låta honom gå i frid?" Charles röst var fylld av ilska.

Sophia slutade gråta och snäste, "Charles, Mr. Wilson är på väg att gå bort. Borde vi inte ordna med hans hus och begravningskostnaderna som staten kommer att stå för?"

"Pappa är inte borta än, och begravningskostnaderna kommer bara att ges efter att han har gått bort." Charles, ärlig som alltid, var ingen match för James och Sophias orimliga beteende.

James inflikade, "Charles, du kan inte ta alla pengarna själv. Pappa har två söner, du och jag."

Charles blev så arg att han pekade på James, hans ansikte blev blekt.

Abigail steg snabbt fram för att stödja Charles och frågade oroligt, "Får du en hjärtattack?"

"Precis, farfar Wilsons pengar tillhör oss också!" lade Amelia till.

Abigail hjälpte Charles att sätta sig ner, och vände sig sedan till James och de andra, "James, hur vågar du komma hit för att slåss om pappas arv nu? Var var ni alla dessa år när han var sjuk? De kanske har ursäkter, men du är hans eget kött och blod. Du har inte besökt honom en enda gång. Har du helt förlorat ditt samvete?"

James, som visste att han hade fel, kunde inte svara.

Men Sophia eldade på, "Abigail, om du och Charles vill ha en större andel, kan vi ge er lite. Varför måste ni agera så ädelt? Tog ni inte hand om pappa bara för hans pensionsfond?"

Abigail blev blek av ilska och pekade på Sophia, "Sedan du kom in i vår familj har vi inte haft en stunds frid. Du är en olycksfågel!"

"Vem kallar du en olycksfågel?" Sophia steg aggressivt fram.

"Vem förtjänar det mer än du?" svarade Abigail föraktfullt.

"Du har alltid sett ner på mig. Tror inte att jag är lätt att mobba. Låt oss slåss ordentligt idag. Tror inte att jag är rädd för dig!" Sophia svor medan hon kastade sig mot Abigail.

Abigail, som var äldre, föll snabbt i underläge efter några omgångar.

"Sluta slåss!" Charles, som inte kunde röra sig från sin stol, såg på medan James cirklade runt Abigail och Sophia.

"Mamma, ge henne en läxa! Låt oss se om hon vågar se ner på oss igen!" eggade Amelia på från sidan.

Snart grep Sophia tag i Abigails hår och slog henne två gånger i ansiktet.

När Susan såg detta visste hon att om hon inte ingrep skulle Abigail lida mycket.

Så, i nästa ögonblick, steg Susan fram och drog bort Sophia.

Abigail fick äntligen en chans att slå tillbaka och gav Sophia en örfil.

Förbannad av Abigails slag, skrek Sophia omedelbart, "Susan, hur vågar du hjälpa Abigail!"

Sophia knuffade sedan Susan, vilket fick henne att snubbla och slå i sängräcket, vilket fick henne att bryta ut i kallsvett av smärtan.

"James, är du död? Ser du inte att jag blir mobbad? Är du ens en man?" skrek Sophia åt James.