Kapitel 1: Du smakar så gott
Kapitel 1: Du Smakar Så Gott
Abigail
Jag satt på en av nattklubbarna i stan och sippade på mitt glas när ljusen plötsligt dämpades till en röd nyans, vilket kastade skuggor på klubbens golv. Sensuell musik spelade mjukt i bakgrunden, ackompanjerad av klapprandet från en strippers klackar när hon steg upp på scenen.
Hon var en mycket vacker kvinna, klädd i ett tunt och genomskinligt material som täckte en kropp jag bara kunde drömma om att ha. Hon hade fångat allas uppmärksamhet i klubben, inklusive min, och alla ögon var på henne utom ett par. Den här specifika nattklubben låg i den östra delen av stan och var fylld med tvivelaktiga karaktärer och nykomlingar var inte vanliga.
Mannen som stirrade på mig var definitivt inte en stamgäst. Jag höjde huvudet och mötte främlingens blick innan jag vände tillbaka blicken mot kvinnan på scenen. Han hade kroppen av en slagskämpe, hans ärmar var uppkavlade till armbågarna och exponerade tatueringarna på hans starka underarmar. Han lutade sig mot räcket, båda händerna omslutna runt sitt vinglas. Även om hans ansikte delvis var dolt av mörka skuggor, kunde jag se att han var en mycket stilig man och han såg ut som om han ville ha något från mig.
Efter några ögonblick av att njuta av dansen och en extra klunk av min drink, hade jag glömt bort främlingen tills musiken stannade och jag kände hans närvaro innan jag såg honom. Jag gillade inte att jag inte såg honom komma. Han var bara några få meter ifrån mig. Jag är van vid att bli närmad av män men inte av den typen av man som såg ut som han gjorde.
Jag fick en närmare titt på honom när han var nära mig, han är den finaste mannen jag någonsin sett, hans ögon var mörka och hans tatueringar var mörkare. Intrikata mönster löpte ner från hans hals hela vägen till hans fingrar som var omslutna runt hans glas. Ringen på hans pekfinger knackade mot glaset när han satte sig bredvid mig, hans arm spred sig ut för att vila på soffans ryggstöd medan han gjorde sig bekväm. Han är djärv och jag gillar det.
Jag vände min kropp mot honom, korsade ena benet över det andra och hans ögon föll ner till mina lår, tog in synen av tatueringen på min hud medan ett leende formades på hans läppar. Jag kunde se att han gillade vad han såg och han gillade det ännu mer när jag flyttade mig närmare honom. Jag tog hans handled och ledde hans hand till mitt ansikte. Han tittade noggrant på mig, utan att ta ögonen från mig.
"Vatten?" frågade jag och drog tillbaka min hand.
Han agerade inte på berusad självsäkerhet, han var nykter, klar i huvudet och agendan i hans ansikte var högljudd och tydlig.
"Jag dricker inte mycket." sa han och hans röst var djup och sexig.
En rysning gick genom min hud och det var inte bara på grund av hur bra han lät, han utstrålade en kraft som jag aldrig känt förut. Hans knogar var märkta av ärr men täckta i svart bläck. Hans händer var stadiga, för stadiga för att anses normala. Han såg tränad ut men jag hade ingen aning.
"Jag också," sa jag och tog en klunk av min konjak.
Han log mot mig och visade de djupa groparna i sina kinder. De oskyldiga små groparna var barnsliga, något jag inte förväntade mig på en man byggd som honom.
"Vad vill du?" frågade jag och bestämde mig för att hoppa över alla formaliteter och sträckte mig över för att ställa mitt glas på bordet.
"Jag tror att du vet." viskade han långsamt, hans ögon flackade mellan mina och mina läppar.
Han höjde sin hand och strök min kind med sina knogar. Hans ögon lyste av förtjusning, medveten om att jag sakta föll i hans fälla. Mitt hjärta slog snabbare och jag svalde bort nervositeten som jag vägrade visa. Han kunde inte ha vetat att jag inte var den självsäkra personen jag låtsades vara. Detta var första gången jag pratade med en man längre än trettio sekunder så länge jag kunde minnas. Jag var ett inre vrak.
"Verkligen?" sa jag, nästan skakande när hans fingertoppar strök huden på sidan av min hals.
En man jag just träffat lyckades få min kropp att reagera på hans beröring, jag visste inte ens hans namn men jag brydde mig inte. Min fitta bultade och det var då jag visste att han var den jag ville knulla ikväll.
"Vad heter du?" frågade han och ritade ett okänt mönster på min hud, hans ögon följde hans fingrar.
"Vad heter du?" frågade jag tillbaka och närmade mig honom. Herregud, han luktar så gott. Han log, tittade på mig genom sensuella ögon.
"Jag är säker på att jag frågade först." mumlade han.
"Jag bryr mig inte," sa jag och lät min hand vila på hans lår.
Han var atletisk, det var mycket uppenbart men jag undrade om resten av hans kropp var dekorerad med de mörka tatueringarna och jag behövde se.
"Luciano," sa han utan tvekan, vilket fångade mig med överraskning.
Wow, jag älskar namnet. Jag pausade och tog ett ögonblick för att tänka på det. Ville jag gå ner den här vägen med honom? Ville jag knulla en man och sedan lämna staden nästa dag och aldrig se honom igen? Ja, självklart ville jag det. Han grep tag i min kind försiktigt men tillräckligt för att vända mitt huvud i hans riktning. Han böjde sig ner och viskade.
"Jag vill veta namnet på kvinnan jag ska knulla ikväll."
"Wow, modigt, verkligen?" mumlade jag under andan.
Jag hade aldrig haft en man som sagt något sådant till mig förut och jag skämdes inte för att erkänna att jag njöt av det. Ljusen dämpades, en annan dansare steg upp på scenen och ändå höll han sina ögon på mig.
"Spelar du svår?" viskade han.
"Modigt skulle vara att kasta dig över det här bordet och ge alla en annan form av underhållning. Jag tror inte att du vill det, eller hur?" Han lekte med mitt hår, snurrade en lock runt sina tatuerade fingrar.
Jag tog ett djupt andetag och föreställde mig ofrivilligt scenen där han pressade mitt ansikte mot glasbordet och knullade mig bakifrån. Tanken var påträngande och för levande för att vara bekväm. Jag gillar det så mycket.
"Modigt skulle vara att röra dig här." mumlade han och lät baksidan av sina fingrar snudda vid min nyckelben.
"Och här," han flyttade över till min exponerade klyfta, rörde huden mjukt och jag lät honom för att han var så jävla het.
"Med vetskapen om att alla de där männen tittar." Han nickade med huvudet åt höger, i riktning mot en grupp män han inte ens tittade på och de låtsades vara upptagna när jag fångade dem.
"Abigail," mumlade jag och sköt min hämning åt sidan, han skrattade och hans mörka ögon virvlade av lust.
"Ett så vackert namn till en underbar kvinna." mumlade han.
"Abigail," sa han, testade det på sin tunga och mitt namn hade aldrig låtit så bra.
"Modigt skulle vara..." han pausade, smekte fållen på min klänning, hans ögon mötte mina och flackade till mina läppar bara för ett ögonblick. Jag såg frågan, jag tänkte på det igen. Jag förtjänade att släppa loss för en natt och jag nickade.
Han väntade inte, han såg möjligheten och slösade ingen tid på att greppa mig om midjan.
"Jag ska kyssa dig, Abigail."
Med sin hand under mitt öra lutade han sig fram och kysste mig. Jag hade knappt tid att förstå det men jag lät min kropp slappna av. Hans läppar var fylliga, mjuka och kändes så jävla bra att jag inte kunde låta bli att släppa ut ett andfått stön. Det hade inte gått så lång tid sedan jag blev kysst och det borde inte ha känts så omvälvande som det gjorde. Han grep min käke, vinklade mitt huvud för att fördjupa kyssen, strömmar av njutning gnistrade genom mig, rakt till min jävla klitoris och jag var tvungen att pressa ihop mina lår.
"Fan," viskade han, hans läppar lämnade inte mina.
"Om din kyss känns så här..." Han avbröt, hans stora händer höll mina höfter och gav mig en liten klämma.
Jag log mot honom, fick en smak och ville ha mer och mer. Jag grep baksidan av hans huvud, tryckte hans mun längre in i min. Han var en bra kyssare. Dörren var redan mörk när jag drog mig undan men tillräckligt ljus för att jag skulle se erektionen som spände mot hans byxor. Han var hård mellan benen, pressad ner längs sin längd och klädd i ett tunt material. Storleken på hans kuk skrämde mig nästan. Vad fan skulle jag göra med allt det där?
Han slickade sina läppar och det var uppenbart att kyssen hade lämnat honom lite förvirrad. För en nykter man var hans ögon ganska låga och det kändes bra att veta att jag inte var den enda som påverkades. Faktum är att han verkade lite mer berörd än jag.
"Du smakar så gott." viskade han och kysste sedan min hals. Jag var övertygad om att om vi var ensamma skulle mina kläder ha varit borta för länge sedan.
Mitt hjärta slog fortfarande vilt och mitt sinne snurrade med för många tankar men bortom allt det visste jag att jag inte skulle lämna den här mannen ikväll. Precis så blev jag lera i hans händer. Att forma och använda hur han ville. Så länge jag fick en orgasm av det hade jag inga problem med att dyka in i okänt territorium.
Han tog fram sin plånbok och drog ut lite pengar och lade dem på bordet. Då insåg jag att han betalade för min drink som jag inte hade avslutat. Han reste sig upp och sträckte ut en hand mot mig och när jag lät min handflata röra hans visste jag att det inte fanns någon återvändo. Det fanns en tyst överenskommelse mellan oss när han ledde mig genom massorna i klubben, guidade mig genom kropparna och såg till att vi inte stötte in i någon.
Jag följde honom, mentalt förberedd för vad han än hade i beredskap för mig.