Kapitel 4
Blake:
"Vad i helvete var det där?" frågade pappa så fort alla hade lämnat matbordet.
Jag höjde bara ett ögonbryn som svar innan jag reste mig och gick ut ur rummet, på väg till mitt sovrum som råkade vara bredvid min frus. Mammas order, inte mina.
"Blake Knight..."
"Jag är alfahanen i den här flocken, och om inte kvinnan lär sig att respektera mig..."
"Hon har precis kommit hit," snäste mamma och jag gav henne ett leende.
"Då får hon lära sig att inte överskrida sina gränser," sa jag lugnt. "Hon vågade överskrida sina gränser mot mig, min partner..."
"Din partner är död, Blake, få det inpräntat..."
Jag morrade och stoppade mamma från att säga mer, och märkte hur känsligt ämnet var. Pappa drog henne tillbaka bakom sig. "Ni två är de enda äldre som är tillåtna i den här herrgården, ni vet att de andra har sina egna villor på området. Men om ni två fortsätter att lägga er i mina beslut och mitt liv..."
"Är det ett hot?" frågade pappa.
"Ta det som en varning, en flock kan bara ha en alfa, och du själv valde att avgå," sa jag och blängde på pappa innan jag gick in i mitt rum och satte mig på sängen. Mitt bröst värkte när jag bearbetade allt som hade hänt under dagen.
Jag gifte mig.
En kvinna, en främling kan jag tillägga, kom in i mitt liv.
Smärtan jag kände trots att min partner var död, över att det verkade som om jag bedrog hennes kärlek. Hon hade blivit dödad precis framför mina ögon för ett år sedan, när hon var gravid med mitt barn, flocken blev attackerad. Hon och min ofödda dotter mötte sitt öde den natten.
Jag drog fingrarna genom håret medan smärtan fick min varg, Ares, att gny. Han hade varit tyst sedan hennes död, ibland varnat mig för att göra något som skulle kunna döda mig, men jag var inte så dum att jag inte visste att han också ville dö.
Jag tvingade mig själv att lägga mig ner, jag visste att jag behövde få lite sömn om jag skulle kunna göra något produktivt imorgon. Arbetet hade blivit försenat på grund av allt som hänt, saker jag behövde göra ikväll sköts upp till imorgon bitti efter att ha hamnat i så många gräl.
Min sovrumsdörr knackades på och jag suckade innan jag reste mig för att öppna dörren, flinande när jag fick syn på Sasha som tittade på mig med hungriga ögon. "Jag hörde att du var arg och tänkte att kanske, bara kanske, du kunde behöva en hand, mun eller något lite djupare?"
Jag slog armarna om henne och drog in henne innan hon hann säga ett ord till, tryckte henne mot väggen. Hon bet sig i underläppen när hon märkte lystnaden i mina ögon, våra andetag blandades för en sekund.
"Du kom precis i rätt tid."
"Gör jag inte alltid?"
Jag vaknade av att Sasha drog sitt finger över min tonade mage. Hennes ögon var fästa på mitt bröst när hon låg naken mot mig. Vi hade sovit sent igår kväll, hon hade svimmat efter sin fjärde orgasm. Jag var förvånad över att se henne vaken före mig, men å andra sidan, hon hade sovit en stund innan jag gjorde det.
"God morgon," sa hon och log.
"God morgon, älskling," sa jag mjukt. Jag spände armarna runt henne innan jag kupade hennes kinder och förenade våra läppar. "Tack för igår kväll."
"Jag är alltid här om du behöver mig," log hon medan hon pratade och jag drog mitt finger över hennes käklinje. Jag var inte så dum att jag föll för hennes söta prat, men jag tänkte inte slösa bort någon som jag visste var villig att tillfredsställa mig när hon visste att hennes egen partner hade avvisat henne. Det var främst därför jag hade tillåtit mig själv att röra henne, annars skulle jag inte ha tänkt på att röra henne.
"Jag vet," var mitt enkla svar innan jag trasslade mig loss från henne och gick ur sängen. Jag täckte min nedre halva med en filt, vilket fick Sasha att höja på ögonbrynen.
"Du inser att du var djupt inne i mig igår kväll, eller hur?" frågade Sasha.
"Det gör jag, men jag skulle hoppa på dig här och nu om jag gick naken framför dig, och med tanke på att du svimmade..." Jag höjde ett roat ögonbryn åt henne innan jag gick in i badrummet för att fräscha upp mig. Jag hörde sovrumsdörren låsas upp när Sasha gick ut ur sovrummet en stund senare.
Det var en tyst överenskommelse mellan oss, åtminstone från min sida, jag ville inte ha några band. Även om jag visste hennes egna skäl för att vilja vara runt mig, vilket främst inkluderade makt, det andra var hämnd. Hon ville bevisa för sin partner att hon kunde hitta någon bättre än han var, och i verkligheten var jag inte så dum att jag ville hamna i sådana argument. Kvinnan hade själv orsakat att bli avvisad, men hon skulle inte förstå om någon försökte förklara, och jag brydde mig personligen inte om att göra det. Hon gjorde sitt jobb med att tillfredsställa, och i gengäld blev hon också tillfredsställd.
Jag duschade snabbt och gjorde mig redo för jobbet. Mina ögon fångade synen av Natalias rum som fortfarande var stängt, jag kunde höra hennes hjärtslag inne i rummet och känna hennes doft. Dessa två fakta indikerade att hon antingen sov, eller bara inte ville gå ut ur rummet. Båda alternativen spelade ingen roll för mig mer än hon gjorde.
Jag gick nerför trappan och fann mamma och pappa sittande i vardagsrummet, ingen av dem var i matsalen för frukost. "Vänta inte på mig, jag är på väg till jobbet."
"Vi behöver prata, Blake," sa mamma, vilket fick mig att stanna.
"Vad har jag gjort den här gången?" frågade jag sarkastiskt.
"Du har inte gjort något utöver det vanliga, men din far och jag tror att det skulle vara bäst för oss att flytta till en av villorna. Som vår alfa är det sed att vi ber om ditt tillstånd..."
"Tillstånd beviljat, välj vilken du vill, och jag ska se till att den är redo för er på kort tid," sa jag och stoppade mamma från att avsluta sin mening.
"När blev du så hjärtlös, Blake?" frågade pappa mig, rynkande pannan i förvirring.
"Den sekund ni alla, utan undantag, valde att det skulle vara lämpligt för mig att ignorera min kärlek till min partner, död eller levande. Sätta mig att gifta mig med en kvinna som jag inte kände, en kvinna som är människa, eller i hennes fall, en elementmanipulator. Det roliga är att ni båda ser er själva som korrekta och mig som det blodiga monstret," sa jag och blängde på dem båda. "Jag är inte längre ett barn, och jag har arbete att göra, så var snälla och hitta någon annan att slösa er energi på."
"Du överskrider dina gränser."
"Jag har inte sagt något annat än sanningen, om det anses som att överskrida gränser; då ber jag om ursäkt," med det sagt, vände jag mig mot dörren och gick ut ur huset innan någon av dem kunde svara.
Min chaufför som väntade på mig vid dörren nickade och öppnade bildörren för mig, väntade på att jag skulle sätta mig innan han stängde dörren. Hans ögon mötte mina genom backspegeln när han spände fast sig.
"Till jobbet, sedan behöver jag att du fixar några saker för mamma och pappa."