Read with BonusRead with Bonus

Kapitel 157

Jag stannar kvar i Nicos armar, bara gråter, medan han tyst omfamnar mig, hans armar hårt runt mig. Jag kan känna hans varma andedräkt på toppen av mitt huvud.

"Kom in." Han viskar. Hans röst är mjuk. Den är bekant. Han är mitt hem. "Jag har dig."

Jag nickar, och han tar mig in, fortfarande hållan...