Måndag 23 juli Pt. 2
Jamie leder mig tyst över till soffan och väntar tålmodigt på att jag ska släppa honom och sätta mig ner. Det tar flera minuter innan jag kan slita blicken från golvet och se mig omkring i rummet. Jag blir förvånad över att upptäcka att läkaren och betan ännu inte har anslutit sig till oss. Rummet är verkligen ett bibliotek, men det är olikt något jag har varit i tidigare. Rummet är längre än hans kontor är brett, vilket får mig att tro att det sträcker sig hela vägen till andra sidan av flygeln. Bokhyllor fyllda med böcker täcker den norra väggen från golv till tak, uppdelade i fyra lika stora sektioner. Fönster med långa beige gardiner skiljer ändarna från mitten och en öppen spis skiljer mitten. En stor matta på åtta gånger tio fot ligger under mina fötter med ett enkelt motiv av beige, svarta och magenta rutor. Jag rör långsamt tårna över fibrerna. De är korta men mjuka, vilket ger mig något enkelt men behagligt att koncentrera mig på.
Soffan vi sitter på är bekvämt mjuk med ett överdrag av magentafärgad mikrofiber och står vinkelrätt mot hyllorna, ungefär fem fot från eldstaden. Ett enkelt träbord med espressobets står i mitten med två fåtöljer på andra sidan. De är vinklade mot mitten så att de som sitter på möblerna enkelt kan se och interagera med varandra utan större ansträngning.
Vi sitter i tystnad när läkaren och betan äntligen kommer in i rummet. Dr. Moore närmar sig först och placerar en mängd kött, ost och kex på bordet, följt av Beta Greene med en mängd drycker. Jamie sträcker sig genast efter en av dryckerna och räcker den till mig. När jag långsamt vrider den i handen känner jag igen förpackningen som den proteindryck som Luna Black ofta gav mig.
"Choklad är din favorit. Eftersom du har lugnat ner dig hoppades jag att du kanske skulle prova." förklarar han lugnt.
"Nu när du har lugnat ner dig tror jag att några av dessa kommer att hjälpa." säger Dr. Moore medan han håller fram ett litet paket med medicin.
"Jag har haft möjlighet att kontakta Alpha Black på Crimson Dawn. Han är ganska orolig för dig. Han bad mig att vidarebefordra meddelandet att du behöver ringa honom. Han sa att han gav dig en mobiltelefon?"
Jag nickar tyst medan jag tar Zofran från hans hand.
"Jag tappade bort den. Jag minns att jag spelade spel på den i skåpbilen. Delta Ashman hade en laddare som jag kopplade in den i precis innan jag somnade ungefär en timme in på resan. Mitt minne av att lämna skåpbilen är suddigt."
Jag lutar huvudet när han tar fram en penna från sin skjorta och skriver ner något.
"Slappna av. Det är bara en anteckning för att påminna mig själv om att fråga Delta Ashman om han hittade en telefon i skåpbilen när han städade den. Jag är säker på att han gjorde det eftersom han rengör den efter varje användning."
Jag nickar igen medan jag öppnar paketet med Zofran och placerar det på tungan. Jag sluter ögonen och lutar mig tillbaka i stolen och försöker skjuta undan mina virvlande tankar för att fokusera. Han sa till mig igår att han inte skulle komma för mig. Jag var dum nog att hoppas att han ljög. Min nära närhet till honom utan att vara på hans territorium är en del av min nuvarande mentala hälsokris. Han attackerade mig genom länken i går kväll och har lovat att fortsätta attackerna tills jag är hemma. Jag ryser vid tanken på att vara här i flera månader utan ordentlig sömn innan jag återvänder.
"Cole, är du okej?"
"Jag är inte säker på hur jag ska svara på det."
Jag svarar läkaren ärligt. Till min lättnad nickar han bara.
"Nu när du verkar mer avslappnad skulle jag vilja börja berätta den information vi har fått hittills från din far samt Alpha Black. Vi tror också att det kan hjälpa dig att slappna av under den tid du är här om vi berättar lite om flockens historia och varför vissa medlemmar från rådet integrerades i flocken."
Jag nickar bara medan jag tittar ner på drycken Jamie gav mig. Jag tar långsamt bort förpackningen från toppen och väntar tålmodigt på att Beta Greene ska börja sin berättelse.
"Om du inte har något emot det skulle jag vilja börja med vad vi har fått reda på om dig."
Jag nickar medan jag förblir tyst. Tystnad har alltid varit min vän när jag är osäker på vad som pågår. Jag tar en liten klunk av drycken i mina händer och hoppar tillbaka med ett ofrivilligt gnäll.
"Är det något fel med din dryck?" Dr. Moore talar innan Beta Johnson kan fortsätta.
"Nej, sir, jag var bara inte beredd på en så stark smak."
"Jag tog med två olika choklader. Mörk choklad tenderar att vara starkare. Du kan byta dryck om du vill." Beta Greene erbjuder.
Jag skakar på huvudet. "Det är okej, Beta Greene."
"Michael. Det är bara vi i ett privat rum. Det är okej att kalla mig Mike eller Michael."
Jag nickar innan jag hittar en plats på mattan att koncentrera mig på.
"Jag skäller inte på dig, Cole. Om det Andy tror är sant, så kommer en strikt uppsättning förväntningar att göra saker lättare för dig. Medan det finns några medlemmar som håller sig till de gamla formaliteterna med deras titel och efternamn, går de flesta efter deras förnamn."
Jag skiftar obekvämt i min stol men förblir tyst med hans begäran.
"Alpha Whiteman är en som går efter de gamla formaliteterna, så när du träffar honom på onsdag, om du tilltalar honom med namn, är det Alpha Whiteman."
Jag nickar igen med ett tyst 'tack' för informationen.
"Medan Alpha Whiteman inte är en mild alfa, finns det flera alfor här som är det. Jag är mycket orolig för det beteende du visar mig. Din mentala hälsa har försämrats dramatiskt sedan du fick reda på att din far lade till dig i denna runda. Är du en del av prospektprogrammet?"
"Ja, Dr. Moore, jag är ett prospekt." Min röst är tyst och patetiskt svag.
"Varför är du så rädd för att vara med i denna runda? Du är inte ny i programmet om du kom direkt från Crimson Dawn."
"Nej, sir, jag är inte ny. Detta är den femte flocken jag har varit hos."
"Har du blivit illa behandlad av andra flockar? Är det därför du är rädd för att vara här?"
"Jag har, men... men..."
Jag kämpar bara för att tala eftersom det känns som att det håller på att bli ett förhör.
"Försök att ta det lugnt, Cole. Jag vill verkligen hjälpa dig men jag kan inte utan att förstå vad som pågår."
Jag lämnar min plats i all hast med ett morrande, vandrande i utrymmet bakom soffan.
"Cole."
"Ge honom utrymme, Alpha Moore." Jamie erbjuder tyst.
"Jag är precis som Mike. Du är välkommen att kalla mig Andrew eller Andy."
Han talar lätt till Jamie högt nog för att jag ska höra.
"Jag vill inte prata. Snälla, Alpha Andrew."
"Alpha Angela Pierce är en kollega och vän till mig. Jag lyckades prata med henne i telefon natten du kom hit. Hon förmedlade min oro för dig och jag fick ett samtal från Alpha Demetri Black första saken på morgonen. Som medlem av rådet har jag lätt tillgång till information som kan ta förfrågande flockledare tid och ansträngning att få. Det är ett sidoprojekt som jag arbetar med för att göra den informationen lättare att komma åt."
"Vilken information har du som de inte har?"
Jag kämpar för att hålla min ton i schack medan tankar om att Alpha Black förråder mig snurrar i mitt huvud.
"Under åren sedan Angela lämnade har det blivit svårare att få bra vargar in i rådet. Lyckligtvis har kommittén visat sig vara ganska svår för dem som vill ändra saker tillbaka till de gamla sätten att tränga igenom, så din tvekan mot rådet är väl motiverad. Kan du sätta dig ner med oss så att jag kan förklara vad jag har kunnat hitta?"
Jag kan inte låta bli att stirra på honom, försöker lista ut sanningen bakom hans svar.
"Jag har något annat som jag hoppas kommer att hjälpa dig med detta möte. Vi slutade bara med att röra oss lite snabbare än jag hade förväntat mig med tanke på den rädsla jag såg. Demetri verkar känna dig ganska väl."
Jag börjar långsamt gå tillbaka till soffan när jag hör hans telefon börja ringa. Han tar upp den ur fickan och svarar snabbt.