Fredag 20 juli Pt. 2
Jag ser Jamie vänta tålmodigt på att jag ska återhämta mig, stående framför mig när jag känner ett par händer under mina armar som försöker lyfta mig. Jag skriker till och försöker springa iväg från hans beröring. Som tur är springer jag rakt in i Jamie som genast håller mig lätt och pratar lugnt med mig medan jag försöker övertyga mig själv om att inget negativt har hänt.
"Låt oss få dig till kliniken. Jamie kan följa med tills vi får dig sittande, men Dr. Moore är väldigt strikt med reglerna. Han kommer inte att låta Jamie stanna. Jag är ledsen, Alpha Cole, men det är det bästa jag kan göra."
Jag nickar medan Jamie byter position, lägger sin arm under min och över min rygg. Han anpassar sin takt till min och vi rör oss långsamt över fältet mot en liten byggnad som ligger ungefär tre meter från en mycket större och högre byggnad.
"Fortsätt mot den enplans tegelbyggnaden. Det är flockens klinik för mindre och ibland måttliga nödsituationer."
"Ja, sir."
Han ropar tillbaka utan att veta om han ens kan höra honom. Jamie leder mig enkelt till huvudingången och stannar vid dörren medan betan går runt oss. Han drar ett kort från sin midja och sveper det över rektangeln bredvid dörren innan han låter det snäppa tillbaka på plats. Det bekanta klicket från dörren som indikerar att den är öppen hörs precis innan han trycker ner handtaget och öppnar dörren. Jag tvekar naturligt att gå in, mina dåliga erfarenheter med medicinska avdelningar eller kliniker hos andra flockar är långt fler än något bra som har hänt.
"Kom igen, Cole. Vi vet båda att du behöver hjälp."
Jamie uppmuntrar med en försiktig knuff för att få mig att gå. På något sätt lyckas jag kliva över tröskeln och in i den tunt mattbelagda byggnaden. Jamie stannar medan jag ser mig omkring. Vi är i mitten av ett litet väntrum. Uppställningen verkar likna väntrum jag sett på TV. Det finns flera trästolar med gröna kuddar placerade längs väggarna på högra sidan av rummet med ett stort fönster bestående av två skjutbara glasrutor till höger om dörren direkt framför oss. Den vänstra sidan verkar ha utformats för att vara mer tilltalande för flockens valpar med ett stort bord i mitten som ser ut som en racerbana, men utan att komma närmare är jag osäker på hur de ens skulle leka med det med tanke på plexiglaset som är installerat ovanpå.
Vi väntar tyst på betan. Han öppnar dörren mot oss och håller den medan Jamie kämpar för att få mig att fortsätta framåt. Ju längre in i kliniken vi rör oss, desto svårare blir det för mig att fortsätta.
"Jag har redan länkat med Dr. Moore."
Jag skriker till som svar på Beta Greenes plötsliga önskan att prata.
"Det finns ett rum längst bak som är utformat för situationer som denna. Han väntar redan på dig."
Jag håller huvudet nere och koncentrerar mig på att ta mig nerför den mycket långa korridoren. Det är först när Jamie saktar ner och knackar på den öppna dörren som jag vet att vi är precis utanför rummet. Att veta att jag bara är minuter ifrån att vara ensam med en okänd läkare hos en okänd flock ökar min redan höga ångest och får mig att kvävas och flämta ännu mer.
"Beta Greene skojade inte när han sa att en sen överföring till programmet inte gick så bra. Jag kan höra dig från andra sidan rummet. Kom in. Jag bits inte. Jag behöver bara att du sätter dig, låter mig lyssna på ditt bröst och starta en nebulisatorbehandling."
Jag gnäller kort när jag försöker dra mig bakåt, men det resulterar bara i att Jamie byter position. Vi står nu bröst mot bröst med mig lutande tungt mot honom medan han placerar sina händer på min midja.
"Du vet att jag inte gillar att bossa runt med dig, men du är i en situation där du inte tänker klart. Även om jag förstår dina rädslor för läkare och det okända, så verkar Beta Greene och Dr. Moore verkligen vilja hjälpa dig, precis som Alpha Black. Låt dem ge dig en behandling och lite Ativan innan du hamnar i en situation där du måste stanna över natten."
Jag nickar och tar ett steg bakåt, svarande på hans mjuka tryck mot min midja.
"Har han tagit något nyligen, medicinmässigt?" frågar Dr. Moore.
Jag använder länken och hoppas att Jamie naturligt kommer att svara för mig.
"Han säger att innan han lämnade Crimson Dawn gav Alpha Black honom en milligram sublingual Ativan. Halva dosen tar udden av, en hel hjälper honom att sova."
Jamie misslyckas inte med att vidarebefordra mitt meddelande.
"Vad heter ni?"
"Jag är Jamison Williams och han är Cole Redmen."
Jamie svarar enkelt medan vi långsamt tar oss över rummet.
"Vilka är era rang?"
Det verkar som att rang betyder mycket för denna flock.
"Stolen han vill att du ska sitta i är precis bakom dig. Allt du behöver göra är att sätta dig."
Jamie försöker uppmuntra mig men allt jag lyckas göra är att hålla fast vid honom ännu hårdare.
"Det är inget prat om några IV-droppar eller sprutor, Cole. Bara sätt dig ner."
Han behåller sitt lugn medan han försiktigt trycker mig ner i stolen. Han stannar med mig, böjd i en obekväm position tills jag har förmågan att släppa honom.
"Beta Williams, jag tror det är bäst att jag eskorterar dig tillbaka till ditt rum."
Jag greppar hans hand hårt med Beta Greenes direktiv, ovillig att låta honom gå.
"Jag förstår att du vill att jag stannar, Cole, men jag är säker på att de enda som skulle kunna stanna med dig är din familj eller din partner och jag är inte någon av dem."
"Du har rätt, Beta Williams, normalt skulle jag bara tillåta familj eller en partner att stanna, men han kan länka med dig vilket gör det lättare för honom att kommunicera. Beta Michael, om det inte finns ett akut behov av att han återvänder till sin lägenhet skulle det hjälpa Mr. Redmen om han stannar."
"Förstått, Dr. Moore. Länka mig när de är redo att gå tillbaka till sin lägenhet. Jag har lite pappersarbete jag behöver gå igenom innan jag går och lägger mig för natten."
Han bugar lätt på nacken, vilket tydligt visar mig att Dr. Moore är en alfa, innan han lämnar rummet.
"Nu, Mr. Redmen, jag behöver att du tar av dig tröjan och sitter framåt tillräckligt i stolen så att jag kan lyssna på dina lungor. Beta Williams, vad är din väns rang så att jag kan tilltala honom korrekt."
Han talar öppet till Jamie medan han rullar nebulisatorn över till mig.
"Han gör det bättre med masken än med pipan, Dr. Moore."
"Väldigt bra."
Jag är förvånad över att han tog informationen så bra och det tar inte lång tid för honom att ändra uppsättningen och placera masken i min hand. Jag placerar den lätt över näsan och munnen, det är något med Beta Greene och Dr. Moore som har fått mig att slappna av lite.
"Cole är en alfa, sir. Jag är listad i programmet som en delta men enligt Alpha Black vid Crimson Dawn-flocken är jag hans ödesbestämda beta. Jag är faktiskt lite förvirrad över vilken rang jag har men det spelar inte så stor roll."
"Varför tror du det?"
"Cole hatar alfa-titeln. Det kommer att bli riktigt tufft för honom att vara här om alla måste kalla honom Alpha Redmen."