Kapitel 5
Lexi
Trots att jag hade värmen på full styrka var jag fortfarande kall när jag kom hem. Jag hoppade ur min lastbil och rusade in. Mitt hem är ett enkelt tvåvåningshus. På första våningen har jag mitt vardagsrum med trägolv och min favoritdel, en öppen spis. Jag har en tvåsitssoffa, en fåtölj och ett skrivbord. Eftersom det bara är jag som bor här behöver jag inte mycket mer. Sedan har jag mitt kök och matsalen som jag aldrig använder. Jag har inte ens ett bord där just nu, så det är bara ett öppet utrymme. Jag slängde min ryggsäck på tvåsitssoffan och hängde upp min jacka. Jag sprang uppför trappan där jag har tre sovrum och ett badrum.
Nej, jag har ingen inneboende trots att jag har plats för minst en. Jag fick det här huset till ett så bra pris att jag inte behöver någon. Jag sprang till badrummet och satte på duschen på den varmaste inställningen den kunde gå. När ångan svävade i luften slet jag av mig min uniform så snabbt jag kunde och hoppade in. Vattnet lugnade mig omedelbart och värmde mig tillräckligt för att mina tänder skulle sluta skallra. Jag tvättade mig snabbt för att få bort matlukten innan jag klev ut. Jag svepte in mig i min överdimensionerade handduk och tog på mig min morgonrock. Jag gick till mitt rum och torkade mig färdigt, slängde handduken i tvättkorgen, innan jag tog på mig ett par mjukisbyxor och en t-shirt. Som tur var hade jag höjt värmen innan jag gick, så huset var skönt och varmt.
Jag gick över till min träsäng med fyra stolpar, drog tillbaka mitt tjocka täcke och kröp ner. När jag väl var bekväm kunde jag slappna av. Den stora nackdelen med att inte vara van vid det här vädret är att det tar evigheter för mig att bli varm. Jag har en annan filt som jag håller vid fotändan av sängen och jag drog den över mig också. Jag tittade på klockan som stod på mitt nattduksbord och såg att det var efter ett på natten. Det hade varit en väldigt lång kväll. Jag släckte lampan och stängde ögonen, önskade att sömnen skulle komma snabbt.
Självklart, trots att jag var utmattad, kom sömnen inte direkt. Mitt sinne hade bestämt sig för att det var en bra tid att gå igenom dagens händelser. Det började som att titta på en film i slow motion. När det kom till delen där jag såg vargen stannade mitt sinne helt på Aden. Varför, har jag ingen aning om. Ja, han är attraktiv, snäll, och jag skulle lätt kunna förlora mig i hans ögon i timmar, men det var något mer. Något jag inte kunde sätta fingret på. Jag försökte rensa mitt sinne från alla dessa tankar. Jag har för mycket i mitt liv för att ens tänka på en kille. Men det var inte mycket nytta. Det sista jag såg i mitt inre öga precis innan jag somnade var Adens ögon.
Den natten vred och vände jag mig. Jag hade den märkligaste drömmen som förvandlades till en mardröm. Jag såg isblå ögon på en svart varg. Jag kunde höra morrande och fräsande. Jag såg rakbladsvassa tänder som snappade efter mig. Jag såg en stor klo med naglar som såg ut som klor svepa över min arm och skära djupt. Det kändes så verkligt att jag vaknade skrikande och svettig. Jag tittade på min vänstra arm för att se att det inte fanns något där. Det tog mig en minut att inse att jag var säker i mitt rum. Jag tittade på min arm igen, vände den åt alla håll jag kunde. Det fanns inga repor, blod eller klomärken men det fanns en bultande känsla på platsen där jag hade blivit klöst i drömmen. Instinktivt började jag gnugga den.
Jag satte mig upp i sängen och tog mig tid att lugna ner mig och försöka lista ut vad drömmen handlade om. Det var den konstigaste drömmen jag någonsin haft. Jag kunde känna allt. Klorna. Vargens päls. Dess andedräkt mot min hud. Jag har aldrig haft en dröm som kändes så verklig förut. När jag äntligen kunde andas normalt igen sa jag till mig själv om och om igen att det bara var en dröm. Inget av det var verkligt. Jag var säker hemma. Jag var okej. Jag var tvungen att fnissa åt hur jag lät en dröm ta över på det sättet.
Jag bestämde mig för att gå upp och börja min dag. Klockan var redan tio. Jag hade sovit alldeles för länge. Jag har några ärenden att uträtta innan jobbet idag. Jag går över till min byrå, tar fram mitt favoritpar svarta jeans, extra tjocka strumpor, ett linne och en lavendelfärgad tröja. Efter att jag klätt på mig tar jag tvättkorgen och går ner till köket. Längst bak i köket har jag min tvättstuga. Jag fyller tvättmaskinen med mina uniformer och startar den. Väl tillbaka i köket går jag till kylskåpet och ser att jag verkligen behöver handla. Jag har några burkar läsk, några ägg, en halv kartong apelsinjuice och lunchkött som har gått ut. Jag brukar äta på språng mellan lektioner och jobb men jag gillar att ha några saker i kylskåpet för snacks eller snabba måltider när jag är hemma.
Jag sätter mig ner och tar på mig skorna innan jag tar min jacka, nycklar och väska. Jag ser till att dörren är låst och går ut till min lastbil. Det är lite varmare idag men fortfarande runt minus tio grader. Jag går nerför mina fyra trappsteg och försöker att inte halka. Jag gör en mental notering om att köpa lite vägsalt när jag går till min lastbil. Jag sätter mig och är glad när den startar direkt. Jag måste se till att få något för att ta bort korrosionen på mina batterikablar. Jag väntar på att värmen ska komma igång innan jag kör iväg. Den här staden är liten men jag älskar den. Det finns två huvudvägar men flera sidovägar. Det jag älskar mest är de små familjeägda butikerna. Inget kommersiellt. Jag bor inte långt från torget, ungefär tio minuters bilresa.
Ärligt talat, det är ungefär tio minuter från vilken punkt som helst i staden. Det är lättare för mig att bara hitta en central plats att parkera på och sedan gå runt till fots än att köra från plats till plats. Parkeringsplatsen mittemot kaféet är halvfull när jag kör in. Jag kliver ur och låser. Jag går över gatan och kikar genom kaféfönstren. Det ser ganska fullt ut, på söndagar är det vanligtvis så med efter kyrkan-folket. Jag vinkar till servitrisen som jobbar och fortsätter min väg. Jag går mot stadens centrum där de flesta butikerna finns. Ja, jag skulle kunna åka till Marquette, den större staden norrut. Där finns större butiker med mer variation men det finns en anledning till att jag valde att bo i Gwinn.
Jag har bott i storstäder större delen av mitt liv och det passade mig aldrig. När jag bestämde mig för att gå i skolan här ville jag ha något annorlunda. Något mindre. Och jag ångrar inte mitt val. Jag känner mig mer hemma här än någon annanstans jag har varit. Så fort jag flyttade hit sköljde en känsla av frid över mig och har varit med mig sedan dess. Som om det är här jag alltid har hört hemma.