Read with BonusRead with Bonus

Kapitel XXIV: Sårbar

Rummet var insvept i mörker medan båda invånarna låg med ryggarna mot varandra. Det enda ljudet som hördes var regndropparnas smatter som ackompanjerade deras långsamma andetag; trots de rytmiska andetagen var ingen av dem sovande. Ingen kunde sova. Och ingen visste att den andra var vaken.

Arcange...