Read with BonusRead with Bonus

Kapitel XVII: Dryckande morgnar

Mörka grå ulliga moln hotade att omringa himlen; som en rovdjur som cirklar sitt byte. Ett skrämmande lågt muller ekade högt i den svala höstluften, himlen vrålade av tillfredsställelse. Droppar av vätska träffade marken med samma kraft som ett litet barn. Hungrigt förvandlades duggregnet till kanon...