Read with BonusRead with Bonus

Kapitel 296

Baren som Axel drar in mig i ser ut som om den var uthuggen direkt från skyttevärnsväggen av en mycket arg gud. Taggiga stenpelare tornar upp sig över oss, hala av alger, och hela platsen vibrerar med en låg, stadig rytm, som om själva stenen lever. Det är fullt, bullrigt och belyst av hängande klot...