Read with BonusRead with Bonus

111

POV Fenrir Dăneşti

Jag kände mig yr och behövde stödja mig mot det grova trädets stam för att hålla balansen. Jag blinkade och såg stjärnor genom mina slutna ögonlock.

"Fenrir?" ropade Andrei. "Förlåt, jag ville inte ge dig nyheterna på det här sättet."

Mina knän vek sig, och jag landade mjukt i ...