Read with BonusRead with Bonus

59

POV Fenrir Dăneşti

Ordet—mitt—ekade fortfarande i mitt huvud, en primitiv sång som blev högre, vildare, mer levande för varje sekund som gick.

Det var inte bara en tanke; det var en levande sak, klorande sig genom mina ådror, sänkande tänderna i min själ. Jag drog bort min mun från hennes, smaken a...