Read with BonusRead with Bonus

Kapitel två hundra åttio

PAUL

Det är svårare att lämna min dörr än jag vill att det ska vara. Varje tum jag tar är en kamp, särskilt när jag hör ett nedstämt gny undslippa Anastacias läppar från andra sidan mina sovrumsväggar.

Gråter hon?

Kanske... Hon har ju flytt för sitt liv sedan dagen hennes mormor dog utan nå...