Read with BonusRead with Bonus

Kapitel ett Hundra-tjugofem

DRAVEN

Mina ögon vidgas av rädsla. Åh fan. Varför tänkte jag inte på det när Rainier var här tidigare och jag kramade honom adjö? Vad i helvete ska jag säga nu?

Domonics huggtänder fortsatte att vässas, hans händer på var sida om mig började expandera tillsammans med musklerna i hans bröst. H...