Djävulen

Althaia

"Lämna henne utanför detta." Min far sa med en rasande blick i ansiktet.

"Varför skulle jag? Det är du som gömmer henne, Gaetano." Han utmanade honom med ett djävulskt leende på läpparna.

"Hon har inget med detta att göra!" Min far skrek åt honom.

"Nu, nu." Han småskrattade lite. "Det är jag som avgör det." Han drog mig framför sig, och jag kände mig som om jag stod inför Satan själv. Han lutade sig närmare mig, hans ansikte var så nära mitt att om jag rörde mig skulle vi slå ihop huvudena. Jag svalde hårt och tittade på honom med vidöppna ögon, rädd för vad han skulle kunna göra.

"Vi ska ha en liten pratstund snart, okej?" Hans gyllenbruna ögon tittade intensivt in i mina medan han lät en tumme stryka längs min käke. Jag kunde inte prata. Jag kunde inte andas. Jag bara stirrade på honom med vidöppna ögon medan mitt hjärta slog som galet. Vad skulle jag ens säga? Te eller kaffe? Jag var ganska säker på att han föredrog blod.

Och jag kunde bara hoppas att det inte var mitt han var ute efter.

Han lutade sig tillbaka, blinkade åt mig och vände sig om för att gå iväg. Jag släppte ut en andedräkt och mina svaga ben gav äntligen upp under mig, vilket fick mig att snubbla innan jag föll till marken. Fast jag nådde aldrig riktigt marken eftersom någon fångade mig i sina armar. Jag vände mig om och såg att Michael hade lyckats fånga mig i tid.

"Är du okej? Är du skadad någonstans?" Han frågade oroligt medan han tittade runt på mitt ansikte. Istället för att svara honom, tittade jag mig omkring, förvirrad över vad som just hade hänt. Just då märkte jag hur både Damianos män och min fars män hade dragit sina vapen men långsamt stoppade undan dem när inget hände. Men de var fortfarande försiktiga och mätte varandra med blicken.

"Althaia!" Michael ropade mitt namn bestämt. Jag vände snabbt huvudet mot honom igen, han tittade mig i ögonen och väntade på ett svar. Han såg så allvarlig ut att jag snabbt svarade honom.

"Jag är okej." Min röst var knappt hörbar. Fysiskt sett var jag ganska okej. Mentalt? Jag behövde nog prata med en terapeut och berätta att jag just hade mött Djävulen själv, och hur jag förmodligen skulle vara traumatiserad för livet.

"Michael, ta Althaia till mitt kontor." Michael tvekade inte en sekund och drog mig närmare sig och började gå tillbaka till herrgården. Jag började sakta vakna ur min dvala när jag insåg att Michael gick fort och i princip bar mig inomhus.

Fan, han var stark också. Trevligt.

"Du kan släppa mig nu, jag är okej." Jag försäkrade honom när vi kom in i herrgården. Han lossade sitt grepp om mig lite men höll mig fortfarande nära och ledde vägen till min fars kontor.

När vi gick in i kontoret möttes jag av en klassisk mahogny Oaktree-stil. På vänster sida av rummet fanns ett skrivbord med en stor brun läderkontorsstol, och framför skrivbordet stod två små soffor vända mot varandra med ett runt svart bord emellan. Golv-till-tak fönster täckte hela högra sidan av kontoret med dubbeldörrar som ledde ut till en balkong.

Jag sjönk ner i soffan och började massera mina tinningar lätt när jag kände att en huvudvärk var på väg. Mina tankar gjorde inte saken bättre; det kändes som om tusen tankar rusade genom mitt sinne. Vad i hela världen hände där ute? Ena stunden skakade vi hand och nästa försöker folk skjuta varandra. Snacka om otur.

Michael gick till minibaren som var inbyggd i väggen och tog fram en vattenflaska. Han satte sig på bordet framför mig och gav mig flaskan. Jag gav honom ett litet "tack" och tog en stor klunk vatten.

"Är du okej?" Han lutade sig framåt lite och vilade underarmarna på sina lår.

"Ja, jag är okej. Jag är bara så förvirrad just nu." Jag stönade och lutade mig tillbaka i soffan. Innan Michael hann säga något mer, öppnades dörren och min far kom in. Både Michael och jag reste oss upp och tittade på honom när han gick fram till sitt skrivbord. Han lutade sig mot det och såg på mig med en rasande blick.

"Har du någon aning om vilken sorts problem du har satt dig i genom att komma hit?"

Min haka föll ner.

"Hur i helvete har jag orsakat några problem genom att dyka upp?" utbrast jag.

"Vakna upp och välj dina ord." sade han bestämt, och jag rynkade pannan åt honom.

"Förresten, det är jag som borde ställa frågor eftersom den där mannen, Damiano, sa några riktigt obehagliga saker om mig där ute." Jag korsade armarna över bröstet och tittade misstänksamt på honom. För även om efternamnet var fel, var allt annat korrekt. Och så mycket jag skulle vilja tro att det var en tillfällighet, visste jag innerst inne att det inte var det.

Något skumt pågick här.

"Varför kallade han mig Volante, hmm? Och varför i hela världen sa han att jag dog för tre år sedan?" Jag kisade med ögonen mot honom och tittade misstänksamt på honom. Min far slöt ögonen och knep ihop näsroten.

"Jag försökte skydda dig, figlia. Men jag är rädd att jag har gjort mer skada än nytta." Han suckade och öppnade ögonen och tittade på mig igen.

"Skydda mig från vad?" Jag korsade armarna medan jag började bli orolig. Borde jag vara rädd för mitt liv? Flytta till ett annat land och byta namn till Fifo? Men jag var ganska säker på att jag inte såg ut som en Fifo.

"Jag vill inte att du ska bli inblandad i den här röran, men eftersom han redan vet att du är väl och vid liv, finns det ingen anledning att dölja detta för dig." Han sa medan han gick över till minibaren, hällde upp en drink och svalde den i ett svep.

Fortfarande förvirrad över vad i hela världen som pågick, väntade jag på att han skulle förklara. Han vinkade åt mig att sätta mig i soffan, och han satte sig i den andra framför mig. Michael ställde sig bredvid soffan med händerna i fickorna och lyssnade.

"Jag kommer bara att berätta det du behöver höra. Jag fejka din död när vi började affärerna med Bellavia-familjen. Till en början gick allt smidigt, men sedan tog det en vändning och det såg illa ut. Ett krig var nära att bryta ut, och det sista jag ville var att de skulle hitta dig. Så jag fejkade din död." Han ryckte på axlarna som om det var ingenting.

Mina ögon var stora och min haka föll ner.

---

Hoppas du njuter av berättelsen hittills! Följ gärna min Facebook-sida, Author Mariam, för teasers, bilder och uppdateringar! :D